Fru talman! Den första frågan skulle jag gärna svara på om jag hade full rådighet över den. Men det är ju väl bekant för Jytte Guteland, som har mer insyn i EU-processen än många andra i riksdagens kammare, att det inte låter sig göras att stå här i dag och säga exakt när det här kan vara på plats. Jag önskar att jag kunde göra det, men jag kan inte ge svar på den första frågan.

Den andra frågan var varför Sverige inte vill gå före. Det är just för att de tre länder som infört detta har haft olika typer av problem i början som de varit tvungna att hantera. Man tillämpar olika gränsvärden och regler i de olika länderna, och det finns inte en entydig bild av vägen framåt.

Samtidigt har vi nu en process på EU-nivå där detta kommer att tas om hand. Om Sverige skulle ha ett eget omfattande lagstiftningsarbete som går före finns det risk att vi behöver göra om det arbetet när processen väl har gått i mål. För Sverige är det viktigt att vi får till rimliga villkor på EU-nivå med klara och tydliga riktlinjer för implementeringen av regelverket, inte minst då förändringen riskerar att bli en ekonomisk fråga för enskilda fordonsägare.

Det må så vara att det finns andra länder som har ett kallt klimat, men vi har ofta hårdare vintrar än många andra EU-länder. Att det då inte finns klarhet i fråga om vad det skulle kunna innebära för enskilda fordonsägare borde vara tillräckligt för att inte gå före innan vi har en gemensam konsekvensbeskrivning men också ett gemensamt EU-regelverk.

Det finns emellanåt en diskussion om gold-plating, alltså överimplementering av EU-lagstiftning, och att inte lägga mer kostnader på enskilda personer och företag i Sverige än vad man kan göra på EU-nivå. Därför har vi fokuserat på att få till en så bra lösning på EU-nivå som möjligt, och även om jag i dag inte kan säga exakt när den är på plats bidrar Sverige konstruktivt i det arbetet och kommer att fortsätta göra det för att minska partikelutsläppen men också få metoder som blir lika i hela unionen och inte blir en flora av olika implementeringar, så som vi har sett i Belgien, Nederländerna och Tyskland, som har infört olika metoder. Det om något illustrerar att vi behöver få ett gemensamt regelverk så att det blir förutsebart i hela unionen.