Fru talman! Jag vill ännu en gång tacka ministern för klargörande av argumenten och av hur ministern och regeringen resonerar.

Jag vill ändå säga att jag än så länge inte är nöjd med hur ministern hanterar denna viktiga fråga. Jag skulle vilja se en mer framåtlutad attityd. Jag vill ännu en gång poängtera att det handlar om människors liv.

Jag är övertygad om att vi delar insikten att vi måste få bort luftföroreningarna, men jag vill ändå påtala hur allvarliga de är. I en offentlig debatt försvinner ibland frågor som inte är omedelbart synliga men som påverkar oss människor väldigt mycket i vår vardag.

En olycka som sker snabbt och drastiskt får väldigt stor uppmärksamhet, med rätta, men det här handlar om frågor som rör allas våra liv på längre sikt. Där är vissa grupper extra utsatta – jag tänker på gravida, foster, bebisar och yngre men också äldre och sjuka. Där vet vi att luftföroreningarna är livsfarliga. Vi har nu rättsliga exempel på detta. Vi vet också utifrån vad läkare säger att luftföroreningar stundtals är lika skadliga som rökning för våra lungor, exempelvis om vi bor negativt i förhållande till en väg.

Vi har också sett ett jättestort upprop i en av våra största tidningar alldeles nyligen, där hälso- och sjukvårdspersonal beskriver att de vill ha en kraftfull handlingsplan när det gäller luftföroreningar.

Med tanke på allt detta behöver Sverige skynda på mycket mer. Jag hör argument från ministern om att det händer snabbt på EU-nivå och att vi därför ska ha en harmoniserad approach och inte gå vidare ensamma. Det kan låta handlingskraftigt, men både ministern och jag är medvetna om att de här processerna kan ta väldigt lång tid. Därför är jag ärligt nyfiken på vad statsrådet tror om tiden. Är det ett, två, eller tre år kvar innan vi kan få det här på plats på EU-nivå? Vad är jättesnabbt i det här sammanhanget?

Vi får också höra att Sverige har ett väldigt kallt klimat och att vi därför skulle landa annorlunda än andra länder som är varmare.

För det första har även andra europeiska länder hårda vintrar och kallt klimat. Jag tänker på Tyskland. Självklart mäter man vid låga temperaturer även där.

För det andra hör vi att bilindustrin själv men också Bilprovningen är väldigt tydliga med att man kan göra det här på ett tillfredsställande sätt. Man är övertygad om att det finns bra teknik.

Man påpekar också att det inte handlar om alla bilar. Det handlar inte om din bil, du där ute som lyssnar på den här debatten, utan det handlar om bilar som är skadade eller manipulerade. Är den manipulerad har man förmodligen en aning om det, och är den skadad vill man veta det. Det handlar om personer som behöver få veta att deras bilar släpper ut betydligt mer än alla andra.

Alla tecken från de länder som har infört detta på EU-nivå visar att de tycker att det fungerar bra. Det är bra information och konsumentupplysning, också till bilägarna, så varför vill inte Sverige gå före?

Jag har två frågor: Hur fort kommer det att gå på EU-nivå, och varför vill inte Sverige gå före här? Jag tycker inte att jag får tillfredsställande svar.