Fru talman! Jag tycker att det är lite roligt att ministern var sen till sin egen debatt. Detta är den minister som är ansvarig för svenska tåg över hela landet. De har sämre punktlighet än tågen i Ukraina.

Jag återgår nu till ämnet för debatten, fru talman.

Statsminister Ulf Kristersson kan resa vart han vill i Sverige. Han kan ta tjänstebilen för att komma till jobbet, flyga till västkusten för att delta i en konferens, hyra en yacht en sen sommarkväll med familjen eller till och med åka tåg eller buss för att besöka en förskola eller ett äldreboende. Min huvudpoäng är att han har friheten att ta sig överallt i Sverige om han vill.

Den friheten vill dock inte han, regeringen eller Sverigedemokraterna att personer med funktionsnedsättningar ska ha. Hans Löfdahl i Ulricehamn är synskadad. Han har äntligen, efter ett år som arbetslös, fått en provanställning i Skara, men han har svårt att ta sig dit. Trots att han är beviljad färdtjänst får han inte arbetsresor av kommunen. I stället får han resa kollektivt minst fyra timmar om dagen, med bussbyten som försvåras av hans synnedsättning. Nu, när arbetslösheten är rekordhög, vet han inte om han kan behålla jobbet.

Mikael Haraldsson fick ställa in sina midsommarplaner när resan från Malmö till Helsingborg och tillbaka skulle kosta över tusenlappen.

Lisbeth Olin vet inte hur hon ska ha råd att åka och handla – i Malmö är färdtjänsten nämligen tre gånger så dyr.

Ystadbon Benny Rosdahl har svårt att se och svårt att gå. Efter 15 år bestämde Skånetrafiken plötsligt att han inte längre får färdtjänst. Sedan han blev av med färdtjänsten åker han inte längre till Fontänhuset i Malmö, där han annars har deltagit i sociala aktiviteter varje vecka. Han säger: Nu är jag mer hemmasittande, och jag tycker inte om det.

Människor med funktionsnedsättningar förlorar sitt arbete, blir fattigare och kan inte semestra eller delta i sociala aktiviteter i Ulf Kristerssons och Jimmie Åkessons Sverige. Synskadade ska inte behöva riskera livet för att kunna röra sig ute i samhället.

Fru talman! Jag förstår att regeringens alla ministrar och deras miljardärer och mångmiljonärer till kompisar inte påverkas av de här problemen. Jag förstår också att man hellre vill vända sig till höginkomsttagarna, som tar flyget, lyxyachten eller bilen. Men färdtjänsten fungerar inte, och det är regeringen som är ytterst ansvarig för att den inte fungerar över hela landet. Jag vill hoppas att regeringen och Sverigedemokraterna tycker att det är ett problem att personer med funktionsnedsättningar tvingas leva i ofrihet, isolering och fattigdom när färdtjänsten inte längre är tillgänglig för dem eller när den är för dyr.

Lagstiftningen är trasig, domstolspraxisen är problematisk och kommunerna och regionerna är underfinansierade. Frågan ligger just nu på regeringens bord. Myndigheten Trafikanalys har redan föreslagit att lagen förtydligas, bland annat genom att den utgår från ett dörr-till-dörr-perspektiv, alltså individens faktiska förmåga att resa hela vägen självständigt. Den utredningen har legat och dammat hos regeringen i nästan tre år utan åtgärd. Jag tycker inte att den här regeringen ska lägga ansvaret på någon annan.

Ämnar regeringen att plocka upp och damma av Trafikanalys utredning för att se till att var och en får den färdtjänst man har rätt till och att man har råd med den?