Fru talman! Kallade ministern hanteringen av Biltema balans? Då är det nog fler än jag i Sverige som blir oroliga.

Det här är inte en teknisk diskussion om paragrafer, utan det här handlar om 55 människor som via ett sms fick sina liv slagna i spillror dagarna före jul. Samtliga anställda vid ett varuhus hemma i Karlstad sades upp med hänvisning till arbetsbrist. Samtidigt vet alla – företaget, de anställda och vi här i kammaren – att verksamheten inte försvinner; den pausas. Lokalen rivs, och ett nytt varuhus byggs. Om ungefär ett år ska dörrarna åter öppnas.

Detta är alltså inte en kris utan en ren och skär investering. Ändå valde företaget den mest långtgående åtgärd som finns: att säga upp alla. Det finns inga tillfälliga lösningar, ingen omlokalisering och ingen vilja att låta de anställda arbeta vid ett närliggande varuhus. Det finns inget ansvarstagande. Resultatet är att de anställda får bära hela risken. Företaget slipper kostnaden, och staten – alltså vi skattebetalare – får ta notan.

Fru talman! När arbetsbrist åberopas i situationer där hela avsikten är att verksamheten ska återupptas urholkas förtroendet för anställningsskyddet. Då förvandlas trygghet till en osäker framtid, där några månaders försening i ett byggprojekt kan avgöra om människor har rätt att få sina jobb tillbaka eller inte.

Min fråga till arbetsmarknadsministern är därför inte ideologisk utan praktisk och djupt mänsklig: Är detta verkligen den trygghet som svenska löntagare kan förvänta sig i dag, 2026?