Fru talman! Jag tackar återigen för frågan. Jag tycker att det här är viktigt.

I den svenska arbetsmarknadsmodellen har arbetsmarknadens parter ett stort ansvar. Ansvaret är delat med staten. Parternas förmåga att ta sin del av ansvaret är god och har historiskt varit mycket god. Den här regeringen värnar parternas autonomi och självständighet, som är grunden för modellen. Den är stark, och den har tjänat Sverige väl.

Den här frågan handlar om återanställningsrätt, som delvis regleras i lagen om anställningsskydd. Men lagen om anställningsskydd är i hög grad en ramlag som utgör grunden för stabila spelregler för arbetsmarknadens parter och där de har möjligheter att träffa olika överenskommelser genom kollektivavtal.

Det är arbetsgivarna som leder och fördelar arbetet. De har rätt att bestämma om förändringar i verksamheten. Lagen om anställningsskydd medger en rätt till återanställning i vissa fall. Då ska man komma ihåg att det i sig är en inskränkning i arbetsgivarens arbetsledningsrätt. Men bestämmelserna om återanställning är i vissa fall semidispositiva, det vill säga parterna kan genom avtal avvika från det som anges i lagen.

Jag förstår interpellantens oro för de människor som nu sägs upp. Det ska vi ta på stort allvar. Det handlar både om den oro som dessa människor känner och om deras möjligheter att komma tillbaka till ett annat arbete. Men i det här fallet är det precis så som lagstiftningen och partsmodellen är tänkt att fungera. Vi har en ramlag i botten som det sedan har förhandlats om, och så har man kommit fram till en lösning eller inte kommit fram till en lösning. Det är ingenting som jag kan lägga mig i.