Fru talman! Den här interpellationen handlar ytterst om trygghet i arbetslivet och om ansvarstagande från arbetsgivare när verksamheter tillfälligt upphör.

I Karlstad sades samtliga 55 anställda på ett varuhus upp dagarna före jul. Motiveringen var arbetsbrist. Samtidigt vet vi att verksamheten inte läggs ned – den pausas. Varuhuset har rivits och ska byggas upp igen. Ett nytt varuhus ska stå klart inom cirka ett år.

Det här är alltså inte en situation där efterfrågan har försvunnit, där affärsidén har misslyckats eller där jobben för alltid är borta. Det här är en tillfällig ombyggnation. Ändå väljer företaget att säga upp samtliga anställda. Förhandlingar har genomförts men utan resultat. Förslag om tillfällig omlokalisering, om arbete vid närliggande varuhus och om förlängd återanställningsrätt har avvisats.

Fru talman! Jag vill tacka för svaret men förstår av detsamma att ministern faktiskt, till min besvikelse, inte kommer att vidta några åtgärder.

Som jag har försökt uppmärksamma kan vi se att det finns en lucka i dagens lagstiftning, vilket innebär att företaget får möjlighet att inte ta ansvar för sina anställda. Det kan med ett enkelt pennstreck vältra över lönekostnaden på samhället. Företaget är i det här fallet väl medvetet om att man kommer att öppna sin verksamhet i relativ närtid men väljer ändå att överge personalen i stället för att värna den.

Tyvärr har vi en arbetslöshet som ligger på samma nivå som under 90talet, och många av de anställda är trotjänare med många år inom företaget. Men detta är ointressant för ägaren, som via sina bolag i Hongkong och Nederländerna gör allt för att undkomma sina förpliktelser mot de anställda.

Det är tydligt i det här specifika ärendet att återanställningsrätten bara gäller under nio månader. Det kommer att innebära att företaget med största sannolikhet inte behöver återanställa dem som har varit anställda i den nu stängda butiken. De kan välja bort den äldre och erfarna arbetskraften – om de ens återanställer någon av de tidigare anställda.

Vi har tidigare hört ministern prata om den svenska modellen, men den här gången räcker det inte att tala till kammaren. Nu är det dags att gå från ord till handling genom att ta ett initiativ i frågan. Det löser inte problemet för dessa drabbade värmlänningar, men politik är ett långsiktigt hantverk, och det skulle säkert hjälpa andra medborgare i framtiden.

Nu när det aktuella företaget, Biltema, lyft på locket kommer säkert fler företag att känna: Kan de, kan vi.

Marknaden är tuff, och just nu är arbetsmarknaden den tuffaste med höga arbetslöshetssiffror. Tuffast har den arbetskraft som har nått den osynliga linjen att ha fyllt 40 år, för ungefär där ligger utsorteringens raster.

Fru talman! Den svenska modellen bygger på balans. Den bygger på att arbetsgivare tar ansvar och att lagstiftningen ger ett grundskydd som inte kan kringgås genom tekniska upplägg. När en verksamhet tillfälligt upphör och avsikten är att den ska återupptas uppstår en gråzon där dagens regler riskerar att inte räcka till. Min fråga till arbetsmarknadsministern är därför enkel men principiellt viktig:

Är det rimligt att anställda ska bära hela risken vid tillfälliga avbrott som arbetsgivaren själv råder över?