Herr talman! Jag kan till att börja med känna sympati för det Markus Kallifatides sa allra sist. Det är många moderata ledamöter som under årens lopp har velat ställa frågor till Vänsterpartiet, som i praktiken har styrt den socialdemokratiska regeringen åtminstone sedan 70-talet och framåt.

Men nu är det som det är. Det är de partier och statsråd som ingår i regeringen som kan bli föremål för frågor, och då vill jag bara för klarhetens skull ställa en kontrollfråga. När Markus Kallifatides nu talar om beredningsunderlaget avses väl Hyresgästutredningens betänkande från 2017? Vän av ordning tänker då att 2017 är några år sedan, vilket också betyder att den socialdemokratiska regeringen hade åtminstone fem år på sig att genomföra detta. Det gjorde man inte utan fann skäl att avstå, sannolikt för att man analyserade innehållet och inte riktigt tyckte att det räckte till för den här typen av reformer. Beredningsunderlaget räckte inte för att göra detta.

Möjligtvis kan den upplysningen tjäna lite nyanserande till varför den här regeringen inte rusar åstad och genomför precis det som står i den utredningen; uppenbarligen gjorde Socialdemokraterna under många år i regeringsställning samma bedömning att avstå av de skälen.

Detta ska med andra ord inte förväxlas med en hållning som skulle betyda att man inte bryr sig om förhållandena för hyresgästerna. Jag förstår att man möjligtvis kan beskriva det delvis lite olika beroende på vad man har för utsiktspunkt, men jag tycker att man ska ta fasta på att det som kommer till hyresnämnden och som ska avgöras är det som är tvistigt. Mycket annat som har varit tvistigt har man av olika skäl ändå kunnat förlikas kring, och man har hittat lösningar som både hyresvärdar och hyresgäster kan leva med. Det är väl i sig ett uttryck för att vårt system trots allt i normalfallet fungerar som det är tänkt.

Sedan kommer det alltid att finnas frågor som är så tvistiga att man inte kommer överens, och då kommer de upp till en rättslig prövning. Om det i fler fall utfaller till hyresvärdens fördel kan jag dock inte bara utifrån detta dra slutsatsen att lagstiftningen överlag skulle vara biased för hyresvärdar och mot hyresgäster. Det kan ju kort och gott vara så att den rättsliga bedömningen är sådan att det i de fallen ändå verkar rimligt att hyresvärden drar det längsta strået.

Med det sagt tycker jag att hela problembilden är väldigt angelägen att diskutera. Vår lagstiftning har växt fram under lång tid, inte minst genom socialdemokratin under årens lopp, och även om lagstiftningen har sina skönhetsfläckar och utrymme för reformer ser den trots allt båda dessa legitima intressen och försöker att hitta ett sätt att väga av det.

Det finns alltså inte för närvarande någon plan för en större reform eller översyn av reglerna på det här området från vår sida. Detta ska dock inte tas till intäkt för ett ointresse eller för den delen ett uttryck för ett ensidigt hyresvärdsperspektiv på frågorna. Jag tycker att den balans som finns i lagstiftningen är god. Sedan följer vi förstås noga hur det används i praktiken. Jag utesluter inte alls att det i framtiden finns skäl för förändringar av olika slag.