Herr talman! Jag svarar på den sista frågan omedelbart. Låt oss se på de år som har gått och på tiden fram till 2029. Vi tillför ungefär 1 miljard till polisen i en satsning på ett ökat antal drönare och kameror. Sedan måste naturligtvis polisen själv avgöra hur man bäst disponerar de resurserna, men det råder inget tvivel om att vi gör en historisk satsning på att Polismyndigheten ska kunna använda ny teknik. Skulle det visa sig att det finns ytterligare behov är jag alltid beredd att lyssna, men jag konstaterar att den miljarden är unik i sitt slag och sin storlek och att polisen har väldigt stor operativ frihet att använda resurserna på det sätt som polisen tycker är lämpligt.

Vad gäller kontrollzonen är försöket i Norrköping ett sätt att i något mindre skala testa verksamheten i en sådan miljö som finns i Stockholm. Baserat på den erfarenheten kommer det i bästa fall att vara möjligt i Stockholm att inte bara dra i gång en pilot i närtid utan också på allvar implementera modellen i skarpt läge. Man måste se att det hänger ihop.

Vad gäller Stockholm – jag ska naturligtvis mycket nogsamt förhålla mig till de frågor som berör min portfölj – kan jag konstatera att vi tog över i ett läge då staden inte hade tillförts en enda ny polis på nästan ett decennium – mycket bekymmersamt ur trygghetssynpunkt. Glädjande nog ser vi att Stockholm nu tillförs hundratals nya poliser och att det är lapp på luckan på Södertörns polisutbildning. Det är naturligtvis fantastiska besked för stockholmarna. Det betyder att man för första gången i modern tid, höll jag på att säga, får se polistillväxt på våra gator och torg. Detta är naturligtvis ägnat att öka tryggheten för stockholmarna i vardagen på ett väldigt viktigt sätt.

Jag gläds också åt att man nu krossar de öppna drogscenerna. Det verktyg som används för att åstadkomma det är de preventiva vistelseförbuden, som regeringen har drivit igenom efter dansk förlaga och som ger fantastiska resultat. I Stockholms stad är det kanske starkaste exemplet Rågsved, som har levt under något slags lokal terrorregim. Småföretagare i Rågsveds centrum säger att det har varit förfärligt. Den öppna drogscenen har förstås varit en del av detta, och väldigt mycket annan brottslighet har cirkulerat kring den. När det gäller de preventiva vistelseförbuden tror jag att Farstapolisen var tvåa i landet med att kräva det här – polisen i Botkyrka var först ut. Det skedde redan under de första dygnen efter att lagen trätt i kraft. Detta verktyg har fått enormt positiva effekter.

Vi kan också glädjande nog se en kraftig nedgång i dödsskjutningarna. Det har skett en halvering på nationell nivå, men nedgången har varit ännu större i Stockholmsområdet. Det är klart att det är en otrolig framgång som förstås kan tillgodoräknas många aktörer, inte minst polisen, som har fått nya verktyg för att bland annat arbeta preventivt mot våldet.

Det är klart att vi ser väldiga trygghetsvinster för medborgarna i Stockholm. Jag vågar däremot påstå att de i mycket hög grad kan sammankopplas med de insatser som görs nationellt av polisen med de verktyg och straffskärpningar som regeringen har levererat med stöd av en majoritet här i Sveriges riksdag.

Till detta ska vi nu addera en drönarkapacitet som också ska komma stockholmarna till del. Beskeden från Polismyndigheten är glädjande nog att vi är på mycket god väg att åstadkomma det.