Herr talman! Jag gör i grunden ingen annan säkerhetspolitisk analys än Markus Selin kopplat till det allvarliga omvärldsläget.

Ett symtom på läget är att underrättelseinhämtningen mot Sverige har ökat högst drastiskt, och både Säpo och Must är i sina årsböcker tydliga gällande vilka förövarna är. Det handlar framför allt om Ryssland, och det handlar om Kina och Iran. Det gör att vi helt enkelt måste bygga upp mycket starkare skyddsvallar så att inte till exempel kritisk infrastruktur hamnar i händerna på utländska aktörer med statliga kopplingar.

Vi har vidtagit ett antal åtgärder just för att stärka detta. Jag ska vara tydlig med att en del påbörjades även under den förra regeringen, som då hanterade ett tillkännagivande från riksdagen. En sådan sak är naturligtvis den screeningprocess som sker gällande de utländska direktinvesteringarna. Den är helt nödvändig för de aktörer som bedriver säkerhetskänslig verksamhet, det vill säga verksamhet som påverkar Sveriges säkerhet.

Det är bra att den funktionen nu har kommit på plats. Den handhas till stora delar av ISP, som har byggt upp en stark kompetens där. Det finns också EU-lagstiftning som man länkar samman detta med. Screening av utländska direktinvesteringar är alltså ett sätt att komma till rätta med bygget av en starkare motståndskraft och starkare skyddsvallar i ett försämrat säkerhetspolitiskt omvärldsläge.

Det andra är den nya säkerhetsskyddslagen, som vi har vidareutvecklat. Den nuvarande regeringen har arbetat med den under den här mandatperioden, och även den förra regeringen arbetade med den. Den är viktig. Den är uppdelad i olika delar, men det handlar framför allt om såväl informationssäkerhet och fysisk säkerhet som det författningsstöd som finns. Säkerhetsskyddslagen trädde i kraft 2019, och sedan kom även säkerhetsförordningen. Där har det också vidtagits ett antal åtgärder för att komma till rätta med en hel del av problemen.

Mycket av den här verksamheten var reglerad under kalla kriget, men i början av 90-talet avreglerade man till exempel hela kontrollmekanismen för utländska direktinvesteringar i kritisk infrastruktur. Det har inte gynnat svensk säkerhet; det finns fall från de senaste tio åren då vi har sett utländska förvärv av exempelvis halvledare, som jag vet att Markus Selin är väldigt engagerad i.

Det finns alltså ett antal åtgärder som behöver vidtas, och vi vidareutvecklar och förstärker det arbete som till del påbörjades under den förra mandatperioden.

När det gäller Landsort som specifikt fall handlar mycket om det samråd med Fortifikationsverket och Försvarsmakten som Statens fastighetsverk har haft. Precis som Markus Selin säger har Landsort, som är beläget i inloppet till Stockholm och naturligtvis Södertälje, fortsatt en viktig militärstrategisk roll. Däremot finns det i dag ingen fast militär infrastruktur på Landsort, utan framför allt handlar det om att ha rådighet över – kan man tänka sig, beroende på hur Försvarsmakten värderar detta – kanske hamnar eller vissa delar av ön.

Det jag har förstått i samband med detta, utan att gå in och ha någon uppfattning i sak, är att Fortifikationsverket i januari sa att man inte hade något att invända kopplat till den fastighet som detta handlar om. Vad jag har förstått står den på det som heter ofri grund, och man har behov av att sätta in ett avloppssystem.

Det viktiga här är dock att Fortifikationsverket och Försvarsmakten måste vara fullt ut engagerade och delta i samråd för att se till att vi har stark rådighet. I de fall vi undantagsvis ska avyttra statlig verksamhet ska det ske utifrån ett välinformerat beslut där Försvarsmakten och Fortifikationsverket har haft möjlighet att yttra sig. Jag tror att det ska mycket till för att köra över Försvarsmakten och Fortifikationsverket i sådana här frågor.