Herr talman! Tack, försvarsministern, för det inledande svaret!

Vi vet nu att Sverige befinner sig i ett högst allvarligt och långsiktigt förändrat säkerhetspolitiskt läge. Kriget i vårt närområde, ökade geopolitiska spänningar och ett än mer oförutsägbart omvärldsläge ställer höga krav på Sverige. Det ställer krav på oss, på vår beredskap och på ett robust totalförsvar. I detta läge är statens rådighet över strategiskt belägen mark inte en marginell fråga utan en del av Sveriges grundläggande säkerhet.

Denna debatt handlar om statens planer på att sälja mark på Landsort på ön Öja, som är Stockholms läns sydligaste utpost. Det är ett område som historiskt har haft och som fortfarande har betydelse för sjöövervakning, kustförsvar och kontrollen av de direkta inloppen till vår huvudstad.

Min fråga till försvarsministern är grundläggande och kan uttryckas på ett ganska enkelt sätt: Hur säkerställer regeringen att staten inte förlorar faktisk kontroll och rådighet över mark som både i dag och i framtiden kan vara av betydelse för Sveriges försvar och totalförsvar?

Herr talman! Jag vill vara tydlig med att jag noterar att regeringen nu bereder lagstiftning om skärpt kontroll av utländska fastighetsförvärv. Det visar att regeringen delar uppfattningen att dagens regelverk inte är fullt tillräckligt för att skydda vårt totalförsvar och våra intressen. Detta är i grunden positivt, men den kommande lagstiftningen tar främst sikte på att pröva vem som får förvärva fastigheter.

Debatten här och nu handlar i grunden om en närliggande men delvis annan fråga, nämligen om staten över huvud taget ska sälja strategiskt belägen mark.

Vi i Socialdemokraterna har i vår kommittémotion om totalförsvaret varit tydliga: Staten måste långsiktigt garantera inflytande och kontroll över samtliga betydelsefulla säkerhetsintressen. Det gäller inte bara system, verksamheter och infrastruktur utan också fysisk mark i strategiska lägen, herr talman. I vår kommittémotion lyfter vi också uttryckligen risker med tomter och fastigheter i närhet till strategiskt viktiga platser med koppling till Sveriges säkerhet – vår säkerhet. Detta är alltså ett identifierat problem, och det är konkret säkerhetspolitik.

Mot den bakgrunden menar jag, och vi Socialdemokrater, att försiktighetsprincipen måste väga tungt. När rådighet över mark väl har släppts är den svår, ibland till och med omöjlig, att få tillbaka i ett skarpt läge. Det är därför jag menar att frågan om statens rådighet måste behandlas med större tydlighet, större försiktighet och större allvar än vad som hittills har framkommit.