Fru talman och justitieminister Gunnar Strömmer! Denna debatt handlar om statsministerns hantering av Landerholmskandalen. Statsministerns bästa kompis utsågs till säkerhetsrådgivare men slarvade och misskötte sig. Min interpellation handlar inte om Landerholms misskötta tjänsteutövning utan om statsministerns, det vill säga det vi i riksdagen enligt grundlag är ålagda att granska. Vi har velat granska statsministern, men han vägrar att svara på frågor. I stället skickas justitieministern.

Fru talman! Den tidigare säkerhetsrådgivaren misskötte sin tjänsteutövning, vilket innebar risk för Sverige. En av flera frågor som därmed har aktualiserats gäller regeringens skadebedömningar.

I Dagens Nyheter omnämns en skadebedömning från den 21 mars 2023. Den gjordes av statsministerns kansli med anledning av Landerholms misskötsel av hemliga uppgifter, men enligt DN upprättades skadebedömningen först en vecka efter incidenten.

Jag har frågat statsministern varför det dröjde, och det justitieministern läste upp ger inga svar. En allvarlig säkerhetsincident hade inträffat. Ansvarig var statsministerns bästa kompis, moderaten Henrik Landerholm. Varför dröjde statsministerns kansli med att göra en skadebedömning?

Fru talman! Varför polisanmäldes inte Landerholm? Det finns en skyldighet för en myndighet att anmäla misstankar om vissa brott. Enligt lagen om offentlig anställning ska den som är skäligen misstänkt för att i sin anställning ha begått brott anmälas. Anmälningsplikten gäller bland annat misstankar om att någon av oaktsamhet röjt en hemlig uppgift, brottsbalken 20 kap. 3 §, vilket det ju handlade om här.

Det var statsministerns säkerhetsavdelning som gjorde skadebedömningen och involverade statsministerns närmaste medarbetare, och statsministern har till medierna sagt att det var säkerhetsavdelningens bedömning att inte polisanmäla – ett beslut som han som chef var informerad om och inte ändrade. Chefen är ansvarig!

Fru talman! Varför diariefördes skadebedömningen först efter mer än 600 dagar? Enligt justitieministerns svar nyss var det för att handlingen begärdes ut och att bedömningen då gjordes att den var att betrakta som färdigställd och därmed allmän.

Här avslöjas statsministerns och tyvärr också justitieministerns bristande respekt för våra grundlagar. I Sverige har vi nämligen sådana, och de gäller också Ulf Kristersson och Gunnar Strömmer. Skadebedömningen borde väl sägas ha legat till grund för statsministerns och hans medarbetares beslut att inte polisanmäla Landerholm och var därmed att betrakta som allmän handling, enligt bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen 2 kap. 10 §. Handlingen borde då ha diarieförts samma dag som beslutet fattades att inte polisanmäla Landerholm. Men det skedde ingen diarieföring.

Eller menar statsministern och justitieministern att beslutet att inte polisanmäla statsministerns bästa kompis vilade på annan grund, kanske den nära vänskapen eller partibanden? Här blir justitieministern svaret skyldig. Har statsministern ignorerat tryckfrihetsförordningen, eller har han skyddat sin kompis? Eller både och?

Fru talman! På frågestunden i går ställde jag en fråga till justitieministern om varför justitieministern står i vägen för att låta riksdagen granska Kristersson enligt grundlagen. Jag konstaterade även att Strömmer själv bara dras djupare ned i Landerholmhaveriet. I stället för svar fick jag en fråga. På vilket sätt då, undrade Gunnar Strömmer. Som han visste hade jag inte replikrätt då, men jag ska svara honom nu: på många sätt. Exempelvis har han snärjt in sig i statsministerns bristande tjänsteutövning i fråga om efterlevnaden av grundlagen tryckfrihetsförordningen. Det finns fler exempel i detta haveri. Jag har kollat, Gunnar Strömmer.

Sveriges riksdag borde få granska statsministern, men justitieministern ställer sig emellan och lånar ut sitt goda namn. Jag beklagar det, för det gynnar inte svensk demokrati.