Fru talman! Mitt förra inlägg syftade inte på något sätt till att skapa polemik. Jag tror däremot att det är ganska viktigt med faktaupplysning om sakläget.

Det här har funnits på bordet länge. Argumenten har varit klara. Man har haft full koll på nyttorna med detta. Men samtidigt har Niklas Sigvardssons parti varken 2018 och 2022 när de hade chansen lagt in det i den nationella planen, och därför står nu Sigvardssons hopp till en borgerlig regering. Det var det jag ville understryka.

Som jag sa är argumenten väl kända. Jag tycker att det är väldigt fint av Niklas Sigvardsson att citera en tidigare motion av mig i kammaren i dagens debatt. Jag har inte ändrat uppfattning. Det är klart att det finns många goda skäl att göra den här investeringen, men det finns också många goda skäl att göra andra investeringar.

Vi ärvde en nationell plan som var grovt underfinansierad. Riksrevisionen kritiserade den förra planen och skrev i rubriken att den lovade mer än den kunde hålla. Det var en faktor. En annan faktor var att man under mycket lång tid hade puttat en underhållsskuld framför sig, vilket gör att vi nu står i ett läge där hälften av de 1 200 miljarderna behöver gå till underhåll för att vi ska komma i kapp.

Hade inte slarvet med underhåll och en ofinansierad plan funnits på bordet när vi klev in hade vi haft mer medel att investera i svensk infrastruktur. Nu har det viktigaste åtagandet för mig som infrastrukturminister och oss som regering varit att en gång för alla ta tag i underhållsskulden och ha en plan för att rätta till tre decenniers misstag och misslyckanden, oavsett partifärg.

Här finns ännu en viktig sakupplysning. Niklas Sigvardssons parti vill dra ned på vår offensiva vägunderhållssatsning med hela 45 miljarder kronor. Vi har avsatt 354 miljarder de kommande tolv åren. Det tycker Socialdemokraterna är för mycket. Man vill dra ned med 45 miljarder och inte ha en plan för att återta hela underhållsskulden, och då är det klart att man kan diskutera andra åtgärder. Regeringen har dock varit tydlig med att svenska folket ska kunna lita på att de vägar som vi redan har ska hålla måttet. Därefter, när vi har tagit tag i grundunderhållet och basfunktionerna i svensk infrastruktur så att människor kan lita på att de vägar vi har håller och att järnvägen får en bättre punktlighet, tillförlitlighet och en tryggare framkomlighet, kan vi börja diskutera nyinvesteringar.

Då är en viktig faktor det som Niklas Sigvardsson sa i ett tidigare inlägg, nämligen att regeringen avbröt planeringen för stambanor för höghastighetståg. Riksrevisionen har granskat det beslut som vi tog om att avbryta dessa planer och kommit fram till att det sparar 162 miljarder i kommande planer. Nästa generation och generationer efter den skulle ha fått betala av på den typen av investeringar som ni ville göra, Niklas Sigvardsson, innan ni hade tagit tag i underhållsskulden, innan man hade kunnat få in riksväg 40 i plan. Ni valde en annan väg.

Genom att vi har avbrutit de planerna finns det mer resurser för att ta tag i basen, få ett stråk- och systemtänk och se till totalförsvarets behov. Det är grunden för den uppgift vi nu har när vi ska fatta beslut om nästa nationella plan.

En viktig sak att säga är att man inte kan lova allt till alla och skjuta betalningen på framtiden, utan man måste ta ansvar här och nu. Det är det regeringen gör. Med det sagt är argumenten väl kända. Regeringen har inte fattat något beslut åt vare sig ena eller andra hållet i den fråga Niklas Sigvardsson i dag ställer.