Fru talman! Jag skulle vilja börja med att påminna om att det i dag är samernas nationaldag. Med detta skickar jag en hälsning till alla samer jag känner i det här landet. Tyvärr kunde jag inte vara med vid flaggceremonin utanför Stockholms stadshus, men jag har inte glömt vilken dag det är. Det är en viktig dag, och då är det passande att ha en minoritetsdebatt.

Jag tackar ministern för svaret, trots att svaret egentligen inte speglar frågorna – men så brukar det vara i kammaren.

Jag har tidigare skickat in en skriftlig fråga i samma ämne, det vill säga bristande samråd i viktiga ärenden med minoritetsgrupperna. Det är de grupperna som kan beskriva behoven och ge underlag till regeringen så att man kan fatta kloka beslut.

Jag frågade vad motiveringen var för att strunta i samrådet. Svaret var att regeringen tidigare har gått vidare med delar av förslagen i betänkandet. Det är nu åtta år gammalt! Beslutet att skriva av betänkandet betyder emellertid inte att regeringen inte kan gå vidare med förslagen eller de frågor som övervägs. Därmed har beslutet inte bedömts motivera samråd med minoritetsgrupperna.

Svaret räcker inte riktigt för mig, och svaret räckte inte heller för Sverigefinländarnas delegation. Delegationen skickade också in en skrivelse, och svaret till delegationen var en exakt kopia av det svar jag fick.

Ministern sa i sitt svar att minoritetsfrågorna är viktiga för regeringen. Jag ställer mig givetvis undrande till detta. Hur visas det i praktiken? Det är riktigt att Kulturdepartementet har samråd med minoritetsgrupper, men det finns exempel som visar att samråden betyder lite för vår regering. Ett exempel är bytet av myndighet för det uppföljande arbetet. Då var det minoritetsgrupperna som krävde samråd. Trots kraftigt motstånd genomförde regeringen myndighetsbytet ett par veckor efter samrådet.

Ministern talar i sitt svar om vad regeringen har gjort inom skolområdet. Det är givetvis bra, men egentligen handlar inte interpellationen så jättemycket om skolfrågor. Den handlar om huruvida regeringen är beredd att i fortsättningen samråda om viktiga frågor, med hänvisning till att man säger att man kanske inte är så främmande för att genomföra vissa av förslagen i Jarmo Lainios utredning. Är regeringen beredd att samråda?

Man måste förstå att alla stora frågor som berör minoritetsgrupperna blir extremt viktiga för dem. Upprördheten när man inte samråder blir väldigt stor. Redan den sverigefinska gruppen, de som har rötterna i Finland, utgörs i dag av över 700 000 personer i Sverige.

Jag behöver därför ställa ytterligare frågor till ministern. Regeringen är formellt inte en förvaltningsmyndighet; det är jag medveten om. Men borde inte regeringen föregå med gott exempel när det gäller samrådsförfarandet, i synnerhet i en så viktig fråga som skolundervisningen för barn med bakgrund i någon av minoritetsgrupperna och där någon av föräldrarna är språkbärare av de här språken?

Riskerar inte regeringens agerande att underminera bestämmelsen om samråd med de nationella minoriteterna?