Fru talman! Jag vill bara förtydliga att jag tycker att ministern också gör väldigt mycket gott på detta område. Fortfarande saknar jag dock lite det som interpellationen handlar om, nämligen just att detta viktiga inslag i svensk skola kan försvinna.

Jag brukar inte diskutera skolpolitik, vill jag tillägga, så det är roligt att hoppa in lite i den debatten.

Vad det handlar om är att den här typen av inslag är viktiga för alla. Som jag nämnde tidigare stärker traditionella luciatåg gemenskapen i ett splittrat samhälle. I en tid av isolering och fragmentering erbjuder de en gemensam ljuspunkt som stärker såväl familjer som enskilda.

Ministern sa att det var bekymmersamt – jag minns inte benämningen exakt – om vissa skolor helt skulle ta bort luciafirandet. Ja, det är fruktansvärt om det är så, men det är även illa när man begränsar det, till exempel portar föräldrar eller bara har en marginaliserad version av upplevelsen.

Barns utveckling gynnas. De skadas inte av traditionella firanden. Att öva sånger, klä ut sig, uppträda inför publik och dela glädje tränar självförtroendet. Det tränar språk, samarbetsförmåga, estetiskt uttryck och så vidare – allt i linje med läroplanens mål och med regeringens så kallade kulturkanon.

De flesta barn älskar lucia. Det skapar livslånga positiva minnen, som ministern också var inne på. De argument vi fått höra i debatten som handlar om stress – eller till och med barnkonventionen, som jag nämnde tidigare – är snarast svepskäl. Bevisen visar snarare att barn mår bra av meningsfulla förväntningsskapande aktiviteter. Man ska inte skyddas från den typen av aktiviteter, tvärtom. Sedan när ska vi skyddas från eventuell stress till följd av väldigt viktiga inslag i skolan?

Jag tycker att regeringen behöver ta ansvar. Lokala beslut får inte urholka ett nationellt kulturarv. Skolan är inte en fristad för godtyckliga beslut som strider mot läroplanens anda, vilket jag menar att de i vissa fall gör. Om allt fler förskolor och skolor begränsar lucia – har interna firanden i stället för öppna, portar föräldrar, har vinterfirande i stället och så vidare – riskerar vi en nationell erosion av traditioner, vilket jag tycker vore olyckligt.

Regeringen, som faktiskt investerar i bättre förutsättningar för skolan, bör därför tydligt signalera att kulturarv som lucia ska värnas och stärkas, inte lämnas åt huvudmän som väljer bort dem.

Ministern var också inne på det här med personlig erfarenhet. Jag har själv massor av personliga erfarenheter. Som barn var det kul och spännande att stå på scen. Man kände glädje efter att ha uppträtt för sina föräldrar. Som pappa till min son ser jag samma sak. När han får uppträda – förvisso i olika andra sammanhang – mår han så bra av det. Det är ett fint inslag i skolmiljön.

Jag upplevde detta också som utlandssvensk när jag bodde i USA. Att välkomnas in i en gemenskap, i det fallet en gemenskap som en amerikansk kultur förde med sig, var något positivt, inte negativt.