Fru talman! Stort tack, ministern, för svaret på interpellationen!

Det kan tyckas lite konstigt att diskutera luciafirande så här i februari – men bättre sent än aldrig. Det var en viktig debatt som fördes i december, inte minst i sociala medier. Av den anledningen fortsätter jag den gärna nu.

Jag tänker försöka fokusera på luciahögtidens kulturella betydelse och att den fungerar som en inkluderande kraft, inte minst för nyanlända men också för att stärka samhällsgemenskapen i stort. Lucia är nämligen ett ovärderligt kulturarv i Sverige. Läroplanen för såväl förskolan som grundskolan ålägger explicit skolan att förmedla det. Det betonas tydligt att utbildningen ska överföra och utveckla vårt gemensamma kulturarv – värden, traditioner och historia – till nästa generation.

Lucia är inte vilken tradition som helst. Den är unik. Den hör till de mest karakteristiska svenska traditionerna och har rötter i både helgonkult och vintersolståndsritualer. Att urvattna detta begränsar mycket av det som vi bär med oss från generation till generation. Särskilt i en tid då vårt samhälle präglas av mångkulturalism ser jag det som ett stort problem om skolan får välja bort vårt arv. Den ska snarare stärka det.

Luciafirandet bygger som sagt broar. Det välkomnar nyanlända in i det svenska samhället. Det är på så sätt en viktig integrationsåtgärd. Lucia är en sekulariserad och ljusfylld högtid som inte kräver någon form av religiös tro. Det är positivt i sammanhanget. Det handlar egentligen bara om öppenhet och gemenskap. Det är musik och glädje.

Många nyanlända familjer har också visat sin stora uppskattning när de välkomnats in i denna gemenskap. Jag har själv sett det på nära håll och har haft samtal med många nyanlända personer som har uttryckt just det. Det är helt enkelt en varm och inkluderande introduktion till svensk kultur och en perfekt väg in i samhället. Barn sjunger tillsammans, och man delar lussekatter och pepparkakor, skapar minnen och binder samman hem och skola.

Att begränsa eller ersätta detta med diffusa vinterfiranden eller liknande skickar snarare signalen att svensk tradition är något som man vill dölja eller tona ned. Det ser jag som ett stort problem. Det är också precis tvärtemot vad integrationen i samhället behöver.

Traditionella luciatåg stärker gemenskapen. Det är anledningen till att jag vill lyfta upp detta.

Jag kan tycka att ministerns svar är något undvikande och passivt. Ministern duckar lite för ansvaret och upprepar läroplanstexten men undviker att ta ställning till den utveckling vi ser, att fler skolor och förskolor begränsar den typen av firanden. Det är det jag ser som lite av ett problem.

Vi ser att luciafirande har avskaffats eller att man har velat begränsa det med märkliga hänvisningar till stress och liknande; man hänvisar till och med till barnkonventionen. Mot bakgrund av det vill jag gärna att ministern utvecklar svaret.