Fru talman! Tack för interpellationen, Hanna Westerén!

Styrkan i den svenska försvarspolitiken är just den breda samlingen, och den har vi återkommande visat – både när riksdagen den 17 december fattade ett nytt totalförsvarsbeslut som alla partier stod bakom och i beslutet att lägga 5 procent av bnp på försvaret, varav 3,5 procent ska avsättas till det militära försvaret och 1,5 procent ska avsättas till det civila försvaret, infrastruktur och Ukrainastöd. Den styrkan är signifikant, och den har noterats av vår omvärld.

Sedan kan vi ha lite olika synpunkter på hur man lägger upp enskilda arbeten med detta inom Försvarsmakten. Till stora delar är detta ett myndighetsuppdrag, men jag ska försöka bemöta och resonera kring de frågeställningar som Hanna Westerén tar upp och som jag tycker är viktiga och relevanta.

Bara för att sätta saker lite grann i perspektiv kopplat till Försvarsmaktens eget ansvar på området: För några år sedan gjordes bedömningen, efter mätning, att Försvarsmakten stod för under 1 procent av de totala utsläppen. Sedan har Försvarsmakten förstås att systematiskt arbeta med hållbarhetsfrågor men också forskning och utveckling när det gäller inte minst drivmedel.

Att Försvarsmakten inte träffas av reduktionsplikten är någonting som Hanna Westeréns partis regering fattade beslut om 2021. Det beslutet stöder vi; vi tycker att det är rimligt att Försvarsmakten inte ska omfattas av reduktionsplikten. Anledningen är just att de biodrivmedel som det kan handla om under nuvarande förutsättningar inte kan långtidslagras och ibland inte klarar kyla. Så länge den teknikutvecklingen inte går framåt är det alltså svårt att tillmötesgå reduktionsplikten, och jag tycker att det är rimligt.

Just förhandslagring av drivmedel är rätt centralt för Sverige nu när vi är en Natoallierad, för det gör att vi måste kunna förhandslagra drivmedel inte bara för den svenska försvarsmakten utan också för andra länders försvarsmakter. Försvarsmaktens bedömning var att det skulle ske på bekostnad av den militära förmågan, och det finns det inte riktigt utrymme för i det allvarliga säkerhetspolitiska omvärldsläget där vi ska utöka vår försvarsförmåga väldigt snabbt på kort tid.

Jag vill ändå påminna om att Försvarsmakten löpande bedriver ett omfattande arbete när det kommer till just miljö- och hållbarhetsfrågor. Man deltar också i en rad olika forskningsprojekt både nationellt och internationellt. FOI, som är en internationellt ledande försvarsforskningsmyndighet, har arbetat med studier kopplade till energiförsörjning.

Jag vet också att Försvarsmakten nu bedriver ett arbete där man testar elfordon. Det görs bland annat i Umeå, i Kungsängen och i Skövde, där man tittar på alternativa sätt att försörja fordonsflottan med energi. Allt annat lika kan eldrift ibland vara attraktivt även på slagfältet eftersom sådana motorer är tystare än exempelvis en dieseldriven motor.

Det sker alltså ett rätt omfattande arbete för att bejaka teknikutvecklingen. Jag har också själv, i min tidigare roll som ordförande i försvarsutskottet, tittat på möjligheterna med biogas och om den går att använda för framdrivning av Försvarsmaktens olika fordon. Sverige ligger alltså rätt långt fram i teknikutvecklingen.