Fru talman! Tack, infrastrukturministern, för svaret, även om det inte gick helt i min linje!

Väg 40 mellan Jönköping och Ulricehamn är inte vilken väg som helst. Det är den sista kvarvarande sträckan mellan Stockholm och Göteborg som saknar motorvägsstandard. Det är en flaskhals i ett av Sveriges viktigaste transportstråk. Det är en sträcka där trafiksäkerheten är sämre än vad den borde vara, där framkomligheten brister och där olycksriskerna är påtagliga – inte minst för tung trafik. Det har till exempel under tiden som jag har väntat på den här möjligheten skett ett flertal olyckor på den aktuella vägsträckan.

Ministern hänvisar till den historiskt stora ramen för den nationella planen. Det är bra. Sverige behöver stora investeringar i infrastruktur. Men en stor ram löser inte problemen när det gäller prioriteringar som svarar mot de här behoven.

Fru talman! Redan 2016 pekade åtgärdsvalsstudien på bristerna längs väg 40. Året därpå riktade Riksrevisionen kritik mot bristande framdrift. Tiden har gått, men omvärlden har förändrats radikalt. Vi har haft flera år av krig i vår närhet. Regeringen med Andreas Carlson i spetsen har kastat förslaget om en järnvägsförbindelse mellan Göteborg, Borås och Jönköping i papperskorgen. Då behöver den här vägen prioriteras upp.

Försvarsmakten pekar ut väg 40 som strategiskt viktig för både civil och militär mobilitet. Näringslivet i både Jönköpingsregionen och Sjuhäradsregionen vittnar om svårigheter att rekrytera arbetskraft när restider är osäkra och pendling fungerar dåligt. Transportsektorn efterfrågar både laddinfrastruktur och uppställningsplatser som dagens vägstandard inte möjliggör – man efterfrågar en högre vägstandard.

Det här handlar alltså inte bara om ett lokalt särintresse; det kan vara lätt att tro det när man pratar om en enskild väg. Det handlar om ett nationellt stråk som är en del av den skandinaviska transportkorridoren och som är en avgörande länk mellan vårt industriella inland och Göteborgs hamn.

Vi kan se att politiker över partigränser, kommungränser och länsgränser är överens. Under hösten gjorde inblandade parter flera gemensamma aktiviteter för att öka trycket i frågan. Det handlar om en utbyggnad av de här 44 kilometerna.

De här aktörerna lyfte fram flera olika argument. Några av huvudargumenten är mycket viktiga.

Det handlar till exempel om trafiksäkerhet och trygghet. Dagens 2+1-väg är, som jag tidigare sa, olycksdrabbad och skapar risker för privatpersoner men också för den tunga trafiken. En ny väg med motorvägsstandard bidrar till ökad trafiksäkerhet, inte bara här utan även på andra håll då man kan välja riksväg 40 i stället för mindre vägar i närområdet.

Att arbetsmarknadsregionen stärks är ytterligare ett huvudargument. En motorväg förkortar restiden och vidgar arbetsmarknaden i Jönköpings, Ulricehamns- och Boråsområdena.

Näringslivets behov av effektiva godstransporter går inte att överskatta. Det är avgörande för tillverkningsindustrin och logistiken i och runt Jönköpingsområdet att vi får en fungerande motorvägsstandard på den här sträckan.

Ministern kommer nu att säga, precis som i inledningen, att han inte kan ta ställning till några enskilda projekt under den här perioden. Men jag vill verkligen understryka att jag hoppas att ministern kan säga hur han agerar för att se till att den här vägen prioriteras upp. Det handlar om att det ska bli en ökad kapacitet och att det ska bli tryggare och bättre. Detta kan faktiskt väljarna hemma i Jönköpings län och även väljarna i Sjuhäradsregionen förvänta sig.