Fru talman! Jag tackar klimatministern för svaret. Det här är en interpellation som jag ställde till finansministern, eftersom det handlar om analyser som det rimligen borde ankomma på Finansdepartementet att göra. Finansministern valde att lämna över interpellationen till klimatministern. Jag har egentligen inga synpunkter på vem som levererar svaret, fru talman. Problemet är att mina interpellationsfrågor inte besvaras.

Det jag efterfrågar är alltså vad det kommer att kosta för Sverige om vi missar vårt ESR-åtagande till 2030. Det är en högst berättigad fråga med tanke på att nuvarande regering i den egna budgetpropositionen konstaterar att Sverige kommer att missa sitt ESR-åtagande till 2030. Dessutom visar andra prognoser att elektrifieringstakten går ännu långsammare än tidigare beräknat och att gapet till att nå det här åtagandet är ännu större än vad regeringen tidigare räknat med.

Det här får såklart stora konsekvenser för den globala uppvärmningen och för klimatförändringarna, frågor som vi pratar om alldeles för sällan. Men det handlar också om vår ekonomi, om förlorade arbetstillfällen, utebliven tillväxt och investeringar som inte blir av.

Dessutom handlar det om kostnader som den här regeringen inte verkar vilja prata om, nämligen de kostnader som kan följa av att vi dels behöver köpa överprestationer från andra länder som har gjort jobbet, dels betala EU-böter för att vi inte når vårt åtagande enligt ESR-förordningen. Det är pengar som vi skulle kunna använda till mycket bättre saker, som att öka takten i klimatomställningen.

Fru talman! Det klimatministern framför här om en annan sektor, om LULUCF-sektorn, förstärker egentligen bara mitt argument om behovet av att vidta åtgärder för att kunna minska utsläppen i transportsektorn, vilket den här regeringen inte gör. Tvärtom såg vi under förra året den största utsläppsökningen på 15 år. Därför räcker det inte att regeringen hävdar att man verkar för att Sverige ska leva upp till sitt åtagande enligt ESR-förordningen. Vad ser vi i praktiken? Jo, att planen tycks vara att invänta en utredning, den så kallade Styrmedelsutredningen, vars betänkande ska lämnas först i maj. Det är alldeles för sent för att kunna vidta tillräckliga åtgärder under den här mandatperioden, och det vet ministern mycket väl.

Prognoser är enligt ministern behäftade med osäkerhet, men det ligger så att säga i prognosernas natur. Det är ingen anledning till att inte ta fram dem över huvud taget. Vi ser att andra medlemsländer har gjort just det. Dessutom bidrar regeringens agerande till ökad osäkerhet eftersom man skjuter åtgärder på framtiden och gör oss mer beroende av fossila bränslen.

Fru talman! Ministern avslutade med att säga att det är för tidigt att uttala sig om hur förutsättningarna ser ut. Men regeringen konstaterar som sagt själv att Sverige ser ut att missa ESR-åtagandet till 2030 med nuvarande politik. Då borde ministern rimligen kunna svara på frågan om de statsfinansiella konsekvenserna av att Sverige gör det på grund av den här regeringens politik. Den frågan skulle jag vilja ha ett svar på.