Fru talman! Det är nationell ärendehantering, och det är viktigt att lyfta fram att det ska vara god tillgänglighet och god service i hela landet. Lantmäteriet finns på 50 platser, och man har förrättningsverksamhet på 49 platser. Det är självklart viktigt att följa de åtgärder som Lantmäteriet nu vidtar för att hantera det minskade inflödet av ärenden, som också minskar intäkterna.

Det är inte så att myndigheten styr sig själv, som Lars Isacsson säger. Vi har en mycket tydlig styrning av Lantmäteriet, och vi har förstärkt den genom ökad myndighetsdialog. Vi har förstås också haft starkt fokus på ett höjt säkerhetsarbete på myndigheten och på att allt ska vara rätt och riktigt.

Regeringen har även fokus på att korta ledtiderna, öka tempot i arbetet och på det sättet kanske också minska kostnaderna, vilka är höga inte minst för enskilda husbyggare. Det fokuset hade behövt finnas för länge sedan. Då hade vi varit i en bättre sits med tanke på de industrietableringar som Lars Isacsson pekar på, både nyetableringarna och de uppskalningar av redan starka industrier som i dag ökar kraftigt. Det gäller inte minst det som Lars Isacsson hänvisar till i Ludvika, där det anställs tre personer om dagen. Om vi hade sett till att ta tag i den här typen av strukturella problem tidigare hade vi förstås varit bättre rustade. Det är därför regeringen fortsatt arbetar för att korta ledtider och se till att vi får en mer effektiv samhällsbyggnadsprocess. Där är Lantmäteriets verksamhet förstås väldigt viktig.

Exakt hur myndigheten ska organisera sin personal på de här 50 platserna runt om i landet är en fråga för myndighetens ledning. Den typen av ministerstyre har vi inte i Sverige. Jag tror att vi delar den uppfattningen.

Jag tackar för debatten.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.