Fru talman! Tack till infrastrukturministern för svaret!
Mycket av det som infrastrukturminister Andreas Carlson säger om vikten av att få ned ledtider håller jag helt med om. Detta är inget nytt problem. Det här är min första mandatperiod i riksdagen, men för riksdagsledamöter från Dalarna har det väl varit ett uppdrag man fått i arv att kolla på Lantmäteriets handläggningstider. Jag tror att det sedan fyra mandatperioder tillbaka är något vi har sett verkligen är en hämsko för Dalarnas utveckling. Detta är alltså inget nytt problem. Men nu är det infrastrukturministern som är ansvarig och som är inne på fjärde året.
Jag hör två återkommande argument från ministern. Det ena är att Lantmäteriet självt avgör hur verksamheten organiseras. Det andra är att verksamheten till stor del är avgiftsfinansierad och att minskad efterfrågan innebär att myndigheten måste anpassa kostymen.
Jag tycker inte att dessa argument håller när man ser till konsekvenserna för samhällsutvecklingen. Att staten organiserar sin verksamhet genom myndigheter innebär inte att regeringen saknar ansvar för likvärdig service, kapacitet och närvaro i hela landet. När handläggningstiderna är upp till fem år i tillväxtkommuner handlar det inte om ett internt effektiviseringsproblem för Lantmäteriet, utan då är det ett politiskt misslyckande.
Ledtiderna måste kortas, och jag tror också att vi behöver ha mer av statlig styrning. Jag har tidigare haft debatter med infrastrukturministern om att vi måste styra bättre från våra departement och myndigheter – mer styrning i regleringsbrev, om så behövs.
När det gäller finansieringen tycker jag att resonemanget blir bakvänt. Eftersom Lantmäteriet till stor del är avgiftsfinansierat kommer intäkterna när ärenden avslutas. Med långa handläggningstider får man vänta länge innan man kan fakturera. Man kan få vänta i fem år. Om det går att få ned handläggningstiderna kommer intäkterna att öka. Om det görs neddragningar blir det ett moment 22.
Samtidigt finns det fungerande alternativ. I kommuner som Sundsvall och även andra kommuner har man en kommunal lantmäterimyndighet. Där har man tydligt visat att planeringen blir bättre, genomförandet snabbare och hela processen mer effektiv när fastighetsrättslig kompetens finns integrerad i samhällsbyggnadsprocessen. Man varnar nu för att statens utredningsinriktning riskerar att slå sönder välfungerande kommunala verksamheter och göra samhällsbyggandet långsammare i hela landet.
Jag vet inte hur många gånger kommuner som Malung-Sälen och även Falun har ansökt, även hos tidigare regeringar, om att få ha en kommunal lantmäterimyndighet. Då får man nej därför att det sägs att befolkningen är för liten. Man är 10 000 invånare i Malung-Sälen. Men då tittas det inte på antalet ärenden. Man har fler ärenden i Malung-Sälen än i Västerås, som är en storstad.
Fru talman! Hur motiverar statsrådet att fungerande kommunala lösningar begränsas? Som kommun tänker man: Okej, Lantmäteriets handläggningstider är för långa – ska vi försöka göra det själva? Och så får man nej. Hur ser ministern på det?