Herr talman! Det är i grunden med viss sorg jag står här i dag och debatterar hemliga och preventiva tvångsmedel mot barn under 15 år som misstänks begå grova brott. Det är inget annat än ett stort misslyckande. Hur kunde det egentligen bli så här?

Vi får dagligen rapporter om 13- och 14-åringar som springer runt med skjutvapen och mördar utpekade offer, men i många fall tar de fel på person och skjuter helt oskyldiga. Unga anlitas även för att utföra sprängningar med stora materiella skador och självklart stor risk för personskador.

Det är uppenbart för alla och envar att barn i grunden saknar kompetens och förmåga att hantera vapen och sprängämnen. Skaderisken är stor inte enbart för tilltänkta offer utan även för barnen som förmås att utföra dåden. Bara för några dagar sedan avled en 15-åring i en detonation, sannolikt när han skulle aptera en sprängladdning.

Från skolan larmar lärare och elever om ökat våld och hot. Våldet drabbar såväl lärare som elever, och det signaleras om betydande trakasserier och mobbning såväl fysiskt som digitalt. Vilsna unga attraheras av den kriminella livsstilen underblåst av kriminella rappare. Barnen blir till slut lättfångade byten för rekryterare till brott.

Allt detta är tecken på att många barn är vilsna och mår väldigt dåligt. Vi har en vuxenvärld som till synes mer eller mindre verkar ha kapitulerat och inte förmår att ge barnen den trygghet och goda uppfostran som krävs för att ge dem framtidshopp och för att de ska växa upp och bli goda medborgare. Det är fråga om en uppgivenhet och en vilsenhet som många gånger mynnar ut i självskadebeteende eller ett våldsamt utåtagerande som kostar liv. Barnen är beredda att mörda på andras uppdrag för att tjäna pengar och göra en kriminell karriär, eller – något som nästan är än värre – så blir de medlemmar i sadistnätverket 764 och söker upp oskyldiga människor enbart i akt och mening att döda dem, filma förloppet och lägga ut dådet på nätet.

Herr talman! Det är inget nytt att unga, framför allt killar, begår brott, men på den tiden när jag jobbade ute på fältet som polis rörde det sig huvudsakligen om unga som begick inbrott eller ägnade sig åt bilstölder och skadegörelse eller annan typ av småbrott, ibland kopplat till missbruk av narkotika. Det var många gånger nog så problematiskt, men hanterbart och mestadels befriat från grova våldsbrott.

Det vi nu ser och upplever saknar motstycke, och vi måste ta till de medel som krävs för att trycka tillbaka våldet. Vi måste göra allt vi kan, dels för att förhindra och klara upp de grova våldsbrotten, dels parallellt med det även verka för att alla de goda krafterna i vårt samhälle, såsom föräldrar, skola, ideella organisationer, näringsliv och socialtjänst, gör gemensam sak för att ge våra barn den kärlek och fostran som jag tror att alla barn egentligen önskar. Vuxenvärlden måste helt enkelt ta tillbaka initiativet och stå emot de krafter som påverkar och lockar in barnen i en värld präglad av våld och empatilöshet.

Herr talman! I grunden handlar det om värderingar. Familjens betydelse kan inte nog understrykas. För en tid sedan släppte Brottsförebyggande rådet, Brå, en rapport om risken att begå brott kopplat till socioekonomisk bakgrund. Slutsatserna i den rapporten betonar det som vi kristdemokrater alltid påpekat, nämligen familjens avgörande betydelse snarare än socioekonomiska faktorer när det gäller kriminalitet.

Brå skriver att brott ytterst beror på värderingar och om personen kan rättfärdiga handlingar för sig själv och sin omgivning. Familjen och en stark anknytning till föräldrarna blir då en helt avgörande trygghetsskapande faktor, där goda normer och värderingar kan överföras över tid och mellan generationer.

Kristdemokraterna är ett värderingsburet parti, och vi har alltid lyft fram familjen som hörnstenen i det brottsförebyggande arbetet. Där byggs goda värderingar och en känsla för rätt och fel. Detta är mer angeläget nu än någonsin tidigare i en tid när vi ser barn som söker sig till kriminella gäng och som söker status genom att urinera på, våldta, filma och förnedra sina brottsoffer. Det krävs ett tålmodigt arbete, men vi gör saker som kommer att få reell effekt.

Herr talman! Hemliga tvångsmedel är självfallet ett integritetsintrång, men de förslag vi nu debatterar är inte enbart ett medel för att förhindra och klara upp grova brott. De är också ett sätt och ett försök att skydda barn som utsätts för påverkan av cyniska gängkriminella, vars enda syfte är att använda barnen som brottsverktyg utan att själva utsätta sig för risker.

Herr talman! Antalet skjutningar har minskat tack vare ny lagstiftning och gott polisarbete. Polisen redovisar ett rekordstort antal uppklarade brott, och antalet åtal har ökat markant. Men läget är fortsatt allvarligt. Rekryteringen av unga fortsätter. Det är cyniskt och ansvarslöst. De nu föreslagna tvångsmedlen kan förhoppningsvis ge polis och åklagare ökade möjligheter att identifiera och gripa de egentliga gärningsmännen och samtidigt fånga upp de unga sårbara som befinner sig i riskzonen.

Avslutningsvis, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

I detta anförande instämde Martin Melin (L).