Fru talman! Tack, Mikael Damsgaard, för frågan!

Det finns aspekter av detta problem som vi måste hantera. En är vad vi gör när unga personer begår väldigt allvarliga brott, inklusive att döda andra barn eller att utsätta andra människor för livsfarligt våld. Där är det viktigt att vi nu har en reform avseende ungdomsfängelser som också ska omfatta 13–14-åringar som begår riktigt allvarliga brott.

Det är naturligtvis inte ett svar på frågan hur vi ska förhindra att barn hamnar i så allvarlig brottslighet, oavsett om de är 13, 14, 15 eller 16 år. Där måste vi göra helt andra saker. Det handlar om något annat än ytterligare 10 miljoner kronor till en politik som uppenbarligen inte har fungerat. Det är därför vi river sekretesshindren. Det är därför vi har en ny socialtjänstlag på plats. Det är därför vi nu bereder nya verktyg till socialtjänsten så att man kan göra insatser även i de fall där familjer och föräldrar sagt nej. Det är därför vi ser över LVU. Det är därför vi ser över den statliga ungdomsvården.

På det här sättet kan vi både skydda människor mot livsfarligt våld och bryta destruktiva mönster runt de barn vi talar om.