Herr talman! Linnéa Wickman frågar om röda linjer. Jag skulle säga att hela världen blinkar rött. Arbetet för kvinnors, flickors och hbtqi-personers rättigheter går ju tillbaka i många delar av världen. Jag är väldigt tacksam över att Sverige står så enat och starkt i sin röst för kvinnors, flickors och hbtqi-personers rättigheter. Det är verkligen en röst vi måste använda oss av.

Det är viktigt att visa ledarskap, och det har vi verkligen gjort som ordförande för UN Women. Under det här året har det varit lite speciellt eftersom man har antagit en flerårig plan för verksamheten framåt. Där har vi kunnat vara med och sätta en tydlig svensk prägel, som jag också tror att det finns starkt stöd för i riksdagen.

Att investera i mänskliga rättigheter och jämställdhet är ett effektivt sätt att bidra till en fredlig, rättvis och demokratisk global utveckling. Sverige kan såklart inte enskilt försvara den regelbaserade världsordningen, full respekt för de mänskliga rättigheterna och global jämställdhet. Vi måste verka tillsammans med andra likasinnade i Norden, i EU och runt om i världen inom FN och andra internationella organisationer. Vi måste nog också skapa de nya koalitioner och samarbetsformer som de nya tiderna kräver.

Regeringen kommer därför fortsatt att söka partnerskap med representanter för såväl civilsamhälle som näringsliv. Som utrikesminister är det mitt uppdrag att värna Sveriges utrikespolitiska intressen, och jämställdhet är ett kärnvärde för oss och ett tydligt sådant intresse. Jämställdhet är både ett mål och ett medel för demokratisk ekonomisk utveckling. I grunden är det fråga om att tillvarata alla människors fulla potential.

Jag vill tacka så jättemycket för den här väldigt viktiga debatten och ser fram emot att återkomma till riksdagen för fortsatt diskussion.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.