Herr talman! Det som är viktigt i den här debatten och som jag tar med mig är att utrikesministern säger att Sverige kommer att värna grundmandaten. Jag vill dock ställa en rak fråga här i mitt sista inlägg om vad som är regeringens röda linjer när det gäller sammanslagning av UN Women och UNFPA. Vägen framåt ser ju ganska svår ut rent konkret när det gäller att skydda dessa mandat, till exempel om den ena organisationen skulle gå upp i den andra – eller hur man nu går till väga rent praktiskt om man faktiskt skulle genomföra en sammanslagning.

Jag vill därför fråga utrikesministern om hon kan lova att Sverige inte kommer att medverka till någon förändring i organisationernas mandat. Det finns ju en stor risk att arbetet försvagas om dessa förändras eftersom världen tyvärr ser så väldigt konservativ ut i dag jämfört med för 30 år sedan, exempelvis, då vi kunde ta viktiga beslut för att komma framåt i arbetet för flickors och kvinnors rättigheter.

Sverige har varit en långvarig givare till UN Women och UNFPA, och det är viktigt att vi nu visar ledarskap. Om vi inte gör det, om vi inte är aktiva i den process som pågår, kan vi inte förvänta oss att några andra kommer att göra det och stå upp för dessa normativt viktiga frågor.

Jag ser fram emot att riksdagen och utrikesutskottet kan ha fortsatt dialog med utrikesministern i denna fråga framöver.