Herr talman! Jag anser att jag svarar på frågor hela tiden. Oavsett vad jag svarar tror jag dock inte, herr talman, att Patrik Björck kommer att ta in det. Såtillvida är debatten tämligen överskattad.

Men det är bara att konstatera. Vad är anledningen till att den förra regeringen förberedde ett beslut? Vi verkställde – eller länsstyrelserna gör det. Hur kunde det komma sig att vi då hade en jakt på 75 individer? Jo, det var för att vargstammen hade växt så okontrollerat, högt över dåvarande referensvärde som var 300 individer. Det var en helt logisk följd av att man hade låtit vargstammen växa okontrollerat.

Efter att jag tillträdde har vargstammen minskat varje år genom de licensjaktsbeslut och skyddsjaktsbeslut som har fattats och genom de uppdateringar av skyddsjaktsriktlinjer som har skett. Vi har haft och har en hög ambition vad gäller att få ned vargstammen. Därför har vi gjort allting och tagit alla de steg man behöver ta för att över huvud taget kunna se framför sig att man skulle kunna nå fram till det som den här kammaren har bestämt, alltså en vargstam på mellan 170 och 270 vargar.

En mycket grundläggande förutsättning är att vi själva rapporterar ett referensvärde som ligger inom det intervallet. Det har Sveriges regering nu gjort.

Vi har förvisso en dialog med kommissionen. Vi har fått ett brev från en kommissionsperson och håller på och bereder svaret i detta nu. Vi ska reda ut och visa varför vi har kommit fram till att vi kan ha ett referensvärde på 170 vargar.

Detta får inte blandas ihop med beslutet om vargjakten. Där pekade vi på att vi i ett första steg ville ned till nivån 270. Det handlar om att det i den rapport som Naturvårdsverket har tagit fram tydligt beskrivs vilka åtgärder vi behöver vidta för att inte missa våra EU-rättsliga åtaganden. Därför har vi i statens budgetar prioriterat ganska stora resurser för att stärka förvaltningen av varg – allt för att vi ska kunna få en mindre vargstam.