Herr talman! Tack för ytterligare svar, ministern!

Det duger inte. Att stödja Marockos autonomiplan för Västsahara är inte förenligt med internationell rätt och är ett tydligt avsteg från Sveriges tidigare hållning. Att ställa sig på ockupationsmaktens sida är ingen lösning på konflikten, som ministern påstår.

Jag vill veta varför Sveriges regering ändrat sitt ställningstagande i den här viktiga frågan. Jag tycker inte att vi har fått något riktigt tydligt svar på det.

Ministern säger i sitt svar: ”Vi ger vårt fulla stöd till FN-sändebudets arbete för att få till stånd en hållbar och rättvis lösning inom ramen för den FN-ledda processen. En sådan lösning måste vara förenlig med FN-stadgan, vara ömsesidigt accepterad och tillgodose det västsahariska folkets rätt till självbestämmande.”

Problemet är att detta ställningstagande inte går ihop med att ställa sig bakom den ena partens förslag, det vill säga Marockos autonomiplan. Den andra parten, Polisario, som är det västsahariska folkets representant, har inte accepterat den lösningen utan är tvärtom starkt kritisk.

Det är inte svårt att förstå, eftersom förslaget inte kommer att leda till det västsahariska folkets rätt till självbestämmande. Det finns med andra ord inget ömsesidigt accepterande att ge sitt stöd till ockupationsmaktens förslag samtidigt som man lyfter fram rätten till självbestämmande. Det går inte ihop. De två förslagen kan inte samexistera.

Västsaharierna har i dag levt 50 år under Marockos ockupation och i flyktingläger i Saharas öken. Under den här tiden har Marocko obehindrat exploaterat Västsaharas naturresurser, byggt upp relationer med strategiskt viktiga länder och samtidigt begått omfattande brott mot mänskliga rättigheter mot den västsahariska befolkningen.

Ockupationen strider mot folkrätten, FN-resolutioner och yttrandet från Internationella domstolen i Haag. Grunden för ockupationen är uppenbar. Det handlar om att Marocko vill fortsätta att lägga beslag på Västsaharas rika naturtillgångar, framför allt fosfat och fiske.

En av världens största fosfatfyndigheter ligger i det ockuperade Västsahara. Fiskevattnet utanför kusten tillhör de rikaste i världen. Det är anledningen till den långvariga och brutala ockupationen. Jag vill påminna om att västsahariernas naturtillgångar inte tillhör ockupationsmakten Marocko utan Västsaharas folk.

Sveriges stöd till Marockos autonomiplan, som hänvisar till säkerhetsrådsresolutionen 2797, innebär ett betydande avsteg från Sveriges historiska linje. Det innebär att Sverige nu ger politiskt stöd till ett förslag från den marockanska ockupationsmakten, trots att Västsahara enligt FN är ett icke självstyrande territorium med rätt till självbestämmande. Jag vill fortfarande höra varför Sverige avviker från sin tidigare linje.

Jag vill även veta om Sveriges regering står bakom beslutet i Internationella domstolen i Haag om västsahariernas rätt till självbestämmande. Om regeringen gör det vill jag veta hur regeringen konkret tänker jobba för västsahariernas rätt till självbestämmande. Jag vill också veta om utrikesministern tar avstånd från Marockos brutala ockupation av Västsahara.