Protokoll 2025/26:69 Torsdagen den 5 februari

interpellationsdebatt / Svar på interpellationerna 2025/26:298 och 311 om Sveriges hållning till Västsahara
Anf. 21 Jacob Risberg (MP)

Herr talman! Tack, utrikesministern, för svaret!

Jag förstår definitivt att skiftet från regeringen kommer utifrån den säkerhetsresolution som kom i oktober. Det råder det över huvud taget ingen tvekan om.

Vi vet också att det är USA som har drivit igenom resolutionen. Det var det land som redan 2020, under Trumps första mandatperiod som president, erkände Västsahara som en del av det marockanska territoriet. Där finns redan en tydlig syn på hur konflikten ska lösas. Jag tycker inte att det är någonting bra att gå efter.

Det är säkerhetsrådet som ska tolka FN-stadgan, och man ska följa det. Men det åsidosätter inte på något vis internationell rätt. Säkerhetsrådet kan säga vad det vill, och det kommer att bli en rättslig spänning kring det. Men det finns fortfarande saker som gäller.

Folks rätt till självbestämmande och ett förbud mot annektering är jus cogens, det är tvingande folkrätt oavsett vad FN:s säkerhetsråd säger. Tolkningen vad gäller Västsahara försvinner inte bara för att säkerhetsrådet gör en annan typ av yttrande.

Sedan har vi också Europeiska domstolens yttrande. Det är direkt bindande för Sverige som medlemsland i EU. Vi måste följa domstolens yttrande. Där var man så pass tydlig att man till och med rev upp ett avtal, något som domstolen aldrig har gjort tidigare, just på grund av västsahariernas rätt till sitt eget land och till sina egna resurser. Det var någonting som EU-kommissionen hade åsidosatt.

Sedan lutar man sig mot FN-stadgan. Det är klart att det är vad vi ska göra. Det är vad vi måste återkomma till, förutom all annan internationell rätt. Där har vi kapitel 11, som handlar just om icke självstyrande territorier.

FN-stadgan kom till under den tid då det fortfarande fanns gott om kolonier. Man visste om det. Det handlade om: Hur avkoloniserar vi dessa områden?

År 1963 fördes Västsahara upp på listan över de områden som skulle avkoloniseras. Spanien hade en plan för när man skulle lämna det. Men marockanerna följde inte det, utan de gick in och ockuperade landet.

Det som är intressant att höra är att man hela tiden talar om Marockos autonomiplan. Man säger också att västsaharierna har rätt till självbestämmande. Ser man då framför sig ett självbestämmande under marockansk suveränitet, eller ser man slutmålet som en västsaharisk stat?

Det är en enorm skillnad. Det är just suveräniteten som domstolarna har varit väldigt tydliga med. Den har inte Marocko över Västsahara.

Västsaharierna har rätt till sitt eget territorium, och de har rätt till sina egna resurser. De har rätt till självbestämmande inom det territoriet. De har helt enkelt rätt till en egen stat.

Att bara säga att västsaharierna har rätt till självbestämmande duger inte. Det går inte i linje med det som Internationella domstolen har sagt om att Marocko inte har suveränitet över västsahariska territoriet.