Herr talman! För Sveriges säkerhet och stabiliteten i omvärlden är det helt avgörande att den regelbaserade världsordningen och folkrätten, inklusive FN-stadgan, upprätthålls. Det är Sveriges fasta övertygelse att folkrätten, inklusive FN-stadgan, utgör nödvändiga verktyg för att nå fredliga lösningar på konflikter i allmänhet. Det gäller även den långvariga konflikten i Västsahara.

Sveriges folkrättsliga position står fast. Sverige står helt och fullt bakom det västsahariska folkets rätt till självbestämmande, något som också har slagits fast av Internationella domstolen i Haag i sitt yttrande från 1975.

Det som interpellanterna helt verkar bortse från är den säkerhetsrådsresolution som antogs i oktober. Det brukar kanske inte vara läget. Det är vanligare att regeringen anklagas för att inte respektera FN-resolutioner. I det här fallet är det någonting som har hänt där som oppositionen väljer att helt bortse från. Det gör debatten lite svårare.

Resolutionen från oktober 2025 tillhandahåller ett ramverk för förhandlingarna och uttalar sig inte om en specifik lösning. Regeringen uttrycker sitt stöd för autonomiplanen som en del av en FN-ledd process som leds av FN:s sändebud för Västsahara Staffan de Mistura.

I linje med säkerhetsrådsresolutionen måste den lösning som framförhandlas vara förenlig med FN-stadgan, vara ömsesidigt accepterad av parterna och tillgodose det västsahariska folkets rätt till självbestämmande. De exakta formerna för detta är en fråga för parterna.

För övrigt var det endast Kina, Pakistan och Ryssland som avstod i omröstningen om resolutionen. Det är ett intressant sällskap som oppositionen sällar sig till här, får man konstatera.

I och med den positionsförflyttning som regeringen nu har gjort ställer vi oss på samma sida som våra närmast likasinnade. Vi är tillsammans med Finland, Danmark, Storbritannien, Frankrike, Estland, Polen, Nederländerna, Belgien, Tyskland och numera också EU.

Sverige står upp för folkrätten. Vi gör det överallt i världen oavsett geografisk kontext. Det kommer vi fortsätta att göra.

Jag tänker avsluta med att svara på de frågor som Jacob Risberg inte fick ställa för riksdagen.

Det viktiga här är att uppnå en ömsesidigt accepterad lösning där det västsahariska folkets rätt till självbestämmande tillgodoses. Det handlar nu om en FN-ledd process vars uttryckliga mål är att nå en lösning i överensstämmelse med just FN-stadgan. Det skiljer sig från situationen avseende Ukraina, där det inte finns någon motsvarande säkerhetsrådsresolution eller FN-process att luta sig mot.

Det västsahariska folket har, precis som den palestinska befolkningen, rätt till självbestämmande. FN har slagit fast denna rätt men har till skillnad från i fallet Palestina inte formulerat om slutmålet ska vara självständighet, autonomi eller integration.