Herr talman! Jag skulle vilja lyfta upp ytterligare en aspekt i fråga om de deporterade och tvångsförflyttade barnen. Det handlar om att barn absolut inte får bli en förhandlingsfråga.

Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har snart pågått i fyra fulla år. En dag kommer det att komma till ett slut. Allt kommer till ett slut. Då är det otroligt viktigt att tänka på barnen som redan har utsatts för hjärntvätt, för militarisering, för att ha fått sina identiteter stulna och för en massa andra traumabetingade saker.

När förhandlingarna väl kommer igång finns det alltid en risk att olika frågor vägs mot varandra. Då är det avgörande att barnens rättigheter inte blir en punkt i en politisk kompromiss. Barnen får inte bli en förhandlingsvaluta i fredsprocessen.

Ministern lyfte tidigare upp att Sveriges stöd till utvecklingen av Ukrainas barnskyddssystem är avgörande. Men vi ser att barn som återvänder ofta bär på dessa djupa trauman och att stödet måste fungera långsiktigt på lokal nivå och nå fram till precis vartenda barn.

Mina avslutande frågor till utrikesministern är: Hur avser regeringen att verka för att återförandet av barn absolut inte blir beroende av politiska kompromisser i en fredsprocess? Och hur säkerställer Sverige att det stöd som byggs upp i Ukraina kommer att nå ut till barnen långsiktigt på lokal nivå?