Fru talman! Tack, ministern, för svaret!

Nu tog jag även upp ett EU-land i mitt exempel i mitt förra anförande, nämligen Danmark, som ligger före Sverige på det området. Det gäller även Nederländerna och Frankrike, och såvitt jag vet är alla dessa tre länder medlemmar i EU. Därmed faller ministerns resonemang lite, tycker jag.

En annan viktig del är länsstyrelsernas bristande insyn i kycklingindustrin. Det finns rapporter som visar att det görs inga eller ytterst få fysiska kontroller på Sveriges största kycklingslakterier, trots att miljontals kycklingar slaktas där varje år. Hur ska en vettig tillsyn genomföras om man inte gör fysiska kontroller i tillräcklig grad? Vi i Vänsterpartiet har budgeterat 100 miljoner kronor mer än regeringen för att kunna ge resurser för ökade djurskyddskontroller.

Jag har några avslutande frågor till ministern. Svenska konsumenter har rätt att veta vad de betalar för och vad de äter. Tror ministern att konsumenter vill betala för en uppfödning som ser ut på det här sättet? Tror ministern att konsumenten tycker om att äta sin kyckling när den vet att kycklingen kommer från en produktion som är så illa att djur till och med kan äta upp varandra levande?

Jag tycker att ministern ska fundera på det och ta sitt ansvar och förbjuda uppfödning av turbokycklingar i Sverige. Som det ser ut nu strider det mot svensk djurskyddslagstiftning.