Fru talman! Det svar som Peter Kullgren gav började mer och mer handla om aktivister än om själva sakfrågan. Jag skulle därför vilja ta tillbaka den här debatten till sakfrågan.

Vi har alltså ett konstaterat fall. Det gäller egentligen en hel bransch. Man kan se vilka föreskrifter vi har och vad djurskyddslagen säger om avel. Det går inte att förena med de här snabbväxande raserna, turbokycklingarna. Det är ett konstant lidande för dem. Därför måste vi komma bort från det snabbväxande och gå över till mer långsamväxande.

Ett skäl som Peter Kullgren gav var: Om vi går före finns det risk för att vi börjar importera från andra länder. Jag skulle säga att det är precis tvärtom, fru talman. Om inte Sverige agerar och gör någonting åt det här och om inte regeringen tar dessa frågor på allvar kommer nog många att kunna tänka sig att importera från Norge. Grannlandet Norge har efter de här granskningarna faktiskt valt att agera. Det visar att det är fullt möjligt. Konsumenter förväntar sig detta. De förväntar sig att de lagstiftningar som finns följs.

I dag är det ett systemfel när avelssorten i sig innebär ett lidande, när kontroller inte sker och när det inte finns några konsekvenser när man bryter mot de lagar som vi har stiftat tillsammans. Därför går det inte att hänskjuta detta till någon annan. Argumenten är inte giltiga, eftersom Norge visar på motsatsen. Och jag tror verkligen att svenska folket förväntar sig mer.

Jag vill fråga en gång till: Vad tänker Peter Kullgren göra i den här frågan, i den position han har i Sveriges regering?