Fru talman! På Konsumenternas försäkringsbyrås webbplats finns verktyg för att underlätta jämförelser mellan innehåll i olika försäkringar, till exempel hundförsäkringar, vilket jag hade som exempel. Konkurrensverket har som sagt uppdraget att titta på vilken information som skulle kunna förbättra pristransparensen på marknaden men som i dagsläget inte finns allmänt tillgänglig. Mycket av det som sägs arbetar vi alltså med på ett eller annat sätt. Vi ser problemet.

Sedan är det också viktigt att framhålla något som Sofia Skönnbrink tog upp i ett tidigare inlägg. Utvecklingen är kanske inte helt avgörande för alla delar av prisökningen, men något som kan påverka den generella kostnaden, försäkringskostnaderna och så vidare är att vi nu har teknisk och faktisk kunskap om hur vi ska vårda djur som tidigare – helt ärligt – troligtvis inte hade vårdats utan avlivats.

Tekniken, utvecklingen och kunnandet går alltså framåt, på samma sätt som på humansidan. Det är klart att vi som samhälle ser att kostnaderna för vården ökar i takt med att vi blir duktigare och bättre. Men skillnaden är att vi på humansidan tar kostnaderna som kollektiv medan kostnaderna för djuren primärt ligger på djurägaren. Om jag förstår det rätt kommer det att vara så även i ett socialdemokratiskt Sverige, som måhända blir verklighet någon gång i framtiden.

Jag har nu redovisat många olika delar. I mångt och mycket tror jag att vi är överens. Men det är viktigt att hålla isär det här. Jag ser inte framför mig att det kommer att bli ett statligt åtagande att stå för veterinärkostnader.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.