Fru talman! Det är svårt att inte ramla in i en distriktsveterinärsdebatt, eftersom detta hänger så tätt samman. En del i det här är att de privata aktörerna i mångt och mycket mjölkar Distriktsveterinärerna på personal. De kan nämligen erbjuda bättre arbetstider, högre löner och möjlighet att jobba med smådjur i stället för att stå ute i ett kallt stall en nyårsnatt, vilket kanske inte så många helst skulle göra. Det är en stor fråga.

Ministern är inne på att staten inte ska bekosta veterinärvård, vilket vi är överens om. Det har vi heller aldrig förespråkat. Men som sagt är det en sak att privata företag går med vinst och en annan sak att man tar ut ockerpriser för att kunna dela ut vinster till sina ägare. Det vill jag vara tydlig med, fru talman.

Eftersom ministern ”bäddar upp” för Socialdemokraternas förslag vill jag lyfta fram några av dem som vi har presenterat; det har gått ungefär ett år sedan vi gjorde det. Vi vill öka pristransparensen, vilket regeringen har gått vidare med. Vi vill ha bättre möjligheter att jämföra försäkringsbolag. Vi vill utreda ett stopp för den vinstjakt som vi ser pågå inom svensk djursjukvård. Vi vill undersöka möjligheten att införa fasta prislistor för att undvika överprissättning – jag vill påpeka att det handlar om att utreda det; vi säger inte att det är något vi ska ha. Vi vill ställa mer krav på privata aktörer att ta ansvar för jour och beredskap, så att det inte ska ske en personalflykt från Distriktsveterinärerna till privata aktörer. Vi vill också att Konkurrensverket ska få ännu fler befogenheter, så att de kan pressa veterinärpriserna, bland annat genom att kontrollera hela veterinärmarknaden och inte bara enskilda kliniker.

Fru talman! Jag får väl bara hoppas att landsbygdsministern och regeringen hänger på några av de här förslagen och i alla fall utreder dem vidare för att se om vi kan få bukt med den skenande prisutvecklingen på fler sätt.