Fru talman! Centerpartiet står givetvis bakom alla sina reservationer. Jag ska göra ett avsteg från överenskommelsen om att yrka bifall enbart till en reservation och yrka bifall både till reservation 1, som är gemensam för alla de fyra partierna i oppositionen, och till reservation 9, som är Centerpartiets egen.

Trafiksäkerhet – att se till att den miljö som så många människor runt om i Sverige befinner sig i dagligen blir så säker som möjligt – är ett stort gemensamt ansvar inte bara för trafikutskottet utan även för väldigt många andra aktörer. Men låt oss göra det vi kan göra från trafikutskottets sida för att öka säkerheten!

I betänkandet behandlas enbart motioner från allmänna motionstiden, och i utskottets ställningstagande står det att alla motioner avslås med hänsyn till planerade eller redan vidtagna åtgärder och pågående beredningsarbete. Det låter därmed som att Tidöpartierna ändå har ambitioner på det här området.

Vi måste dock säga som det är: Vi har en nollvision i det här landet som innebär att vi ska nå mål framöver, inte minst framåt 2030. I betänkandet är man ärlig med att det i dag inte finns tillräckliga resurser i den nationella planen för att bygga om vägarna i sådan utsträckning att etappmålet om trafiksäkerhet kan nås.

I den statistik som finns i betänkandet ser vi också att antalet döda i trafiken tack och lov minskar från år till år, även om det bara är med några få personer – under tio. Antalet allvarligt skadade i trafiken ökar dock i hundratal; enligt den senaste siffran för 2023 och 2024 var det cirka 400 fler människor som skadades allvarligt i trafiken. Inte ens nollvisionen, som den ser ut i dag, arbetar man alltså med på ett sådant sätt att det leder till att målen nås.

Vi har dessutom föreslagit att nollvisionen ska breddas så att hänsyn tas till alla dem som dödas av trafiken och inte bara till dem som dödas i trafiken. IVL Svenska Miljöinstitutet säger att cirka 7 000 personer per år dör i förtid på grund av dålig luftkvalitet. Ett stort antal människor får också ytterligare problem med hjärt-kärlsjukdomar och lungsjukdomar med anledning av trafiken.

Det är därför med förvåning jag ser att man så idogt håller fast vid den tidigare nollvisionen. Det började i och för sig ganska bra – enligt visionen från 1997 ska inte bara antalet döda utan även antalet allvarligt skadade i trafiken minska. Men det går åt alldeles fel håll. Jag tänker därför att retoriken om att nollvisionen inte ska ändras eftersom den har tjänat oss så väl inte stämmer, för det är ju bara halva visionen som har fungerat väl – eller fungerat, ska jag väl säga. Därför förvånar det mig när man tittar så enögt på den som Tidöpartierna gör.

Det pågår mycket bra arbete, och i ett tidigare replikskifte lyftes vad mer vi kan göra tillsammans. Vi vet att myndigheterna och kommunerna – offentlig sektor – har ett ansvar, men vi vet också att civilsamhället har en stor roll i trafiksäkerhetsarbetet. Jag kan se ett antal personer här i salen som jag tror fick klistra Säker cykel-klistermärket på bakskärmen efter att ha gjort ett prov i skolan. Sedan fick man känna att man hade en trafiksäker cykel.

NTF har ganska mycket projektpengar men halverar budgeten för trafiksäkerhetsarbete, trots att Andreas Carlson säger här i talarstolarna – förmodligen i de främre, som används under frågestunder och interpellationsdebatter – att organisationerna är en viktig del av arbetet. Nu fick vi också höra från Sverigedemokraternas ledamot att det inte hade dragits ned på resurser till den civila sektorn om det hade varit upp till dem. Då undrar man ju om det är Moderaterna, Kristdemokraterna eller Liberalerna som föreslog att bidraget till den sektorn skulle minskas. Vi kanske får möjlighet att höra det under debattens gång.

Fru talman! Nollvisionen och arbetet med den är en viktig del. Vi har ett trafiksäkerhetsarbete som pågår – det vet vi – och här är myndigheterna framåtblickande på olika sätt. År 2023 tog man fram den första krockdocka som tog hänsyn till kvinnokroppens fysik. Vi vet att det bland annat är dubbelt så många whiplashskador hos kvinnor som skadas i trafiken jämfört med män som skadas i trafiken. Men krockdockan används inte i någon större utsträckning, trots att våra myndigheter sitter med i internationella sammanhang och driver de här frågorna.

Jag blir alltså lite förvånad över att man från Tidöpartiernas sida inte lyfter de här frågorna tydligare utan i betänkandet bara hänvisar till att det mesta är under beredning, att man redan har vidtagit åtgärder eller att åtgärder är planerade på något sätt. Det är mycket riktigt så att det pågår arbete, men när efterfrågas resultatet av arbetet? När får vi se något som gör verklig skillnad ute i trafiken? Jag beklagar att det dröjer så länge.

Riksdagsledamoten från Sverigedemokraterna sa också i ett tidigare replikskifte att det är självklart att den felaktiga användningen av pethtester ska utredas. Därför blir jag lite förvånad över att vi behöver skriva reservationer. Det borde ha funnits tydligare skrivningar om detta i utskottets ställningstagande, men jag hittar tyvärr inte dem. Jag hoppas att även det kan bli utrett under debattens gång.

Fru talman! Trafiksäkerhet är ett stort och viktigt område, och som jag har varit inne på har Centerpartiet lyft insatser mot alkohol och droger. Där har jag varit inte på pethtesterna. Vi lyfter också frågan om viltstängsel. Viltolyckorna kostar 3–4 miljarder kronor per år, och att göra de insatser som krävs är en viktig del. Här säger man också att man håller på och bygger ut i en viss takt, men det räcker ju inte.

En annan del handlar om syn, och den har i sig två olika delar i betänkandet. Den ena handlar om synkontroller för äldre, där man pekar på att insatsen inte är samhällsekonomiskt lönsam. MHF fick i förra veckan frågan hur ett människoliv värderas i trafiken och återkom med siffran 40,5 miljoner kronor. Vi ska inte räkna liv i pengar, men jag börjar ändå fundera när någon säger att det inte är samhällsekonomiskt lönsamt att göra insatser på det här området.

Centerpartiet lyfter också frågan om körkortsbehörigheter. Jag tänker dock att det viktigaste av allt – eller kanske inte det viktigaste av allt, men en viktig faktor – är att se diskrepansen mellan trafikutskottets ställningstagande att mycket är på gång och vad man hör när man lyssnar till ministern Andreas Carlson, som lyfter in organisationernas betydelse. Den gåtan är fortfarande obesvarad. Vem är det som tycker att organisationerna inte gör ett särskilt bra arbete och som väljer att dra ned deras resurser i budgeten?