Fru talman! Den som sköter sig får stanna har upprepats av bland annat Moderaterna. Det kan inte bli mer fel med tanke på exempelvis lagen om spårbyte utan övergångsregler. Det gör att alla människor som har mött kraven som regeringen har ställt får utvisningsbeslut när de söker igen. Det enda man hade behövt göra var att få in övergångsbestämmelser. Det handlar om 4 000 människor i Sverige som arbetar, ställer klockan, vaknar och går till jobbet och som är rädda för att utvisas. Oftast arbetar de inom bristyrken och i välfärden.

Hela frågan om tonårsutvisningarna är ett sådant exempel. Människor som har gjort allt rätt och riktigt får utvisningsbeslut. De som sköter sig verkar inte heller ha en chans i Tidöpartiernas Sverige.

Vi debatterar i dag frågan om integration med en regering som med all tydlighet politiskt, ekonomiskt och institutionellt i Sverige har visat att de inte vill ha integration över huvud taget. Människor med den starkaste anknytningen till Sverige utvisas. Människor med den djupaste förankringen i Sverige, som är väletablerade och har levt i stort sett hela livet här, utvisas av regeringen till länder de många gånger inte ens har någon anknytning till.

Det räcker inte att man gör allt rätt och riktigt, lär sig språket, utbildar sig, skaffar jobb och sköter sig, oavsett om man har levt här i fem, tio eller femton år; man får ändå utvisningsbeslut på helt vansinniga grunder, som den här regeringen har bestämt.

Vi har en regering som på alla sätt och vis skadar integrationen i Sverige och med det skadar människor, familjer och hela lokalsamhällen. Det är människor som har gjort allt rätt och som ni möter i affären, på barnens förskola, i skolan, på universitetet och på våra sjukhus. De är en del av vår samhällskropp men drabbas just nu av en väldigt förnedrande och orättfärdig politik.

Fru talman! Det verkar vara viktigare för regeringen var en människa kommer ifrån än vad man uträttar för vårt land, om man sköter sig och så vidare. Just nu utvisas nämligen till exempel undersköterskor, vårdbiträden och sjuksköterskor, trots att det finns en oerhörd brist i dessa personalgrupper och trots att de har kollektivavtalsenliga löner, som sätts av arbetsmarknadens parter. Men regeringen har visat, till exempel när det kommer till frågan om spårbyte, att de för att göra så många som möjligt utvisningsbara gärna kör över den svenska modellen.

Det är cyniskt och ofattbart att vi har politiker som har som mål att göra allt fler utvisningsbara, trots att de arbetar här, håller svensk välfärd uppe och är en del av vår samhällskropp. Det har inte minst visat sig i reportagen, som vi möts av varje dag, om ungdomar vars liv och drömmar krossas framför ögonen på oss. Barn som är födda här och ungdomar som har vuxit upp här utvisas till länder som de inte har någon anknytning till och inte ens har varit i. De kan inte heller förstå språket.

Det handlar om familjevänner, kollegor och barnens klasskompisar. Jag träffar lärare och klasskompisar till barn som utvisas. De kan inte förstå varför regeringen får igenom så inhumana lagar, som ibland är retroaktiva och utan övergångsbestämmelser. Exakt ingenting blir bättre av den politik som den här regeringen driver, varken för individerna eller för samhället, som den här regeringen trasar sönder bit för bit. Det gör något med barn och unga och med lokalsamhällen runt om i landet när det i skolor gång på gång finns en klasskompis som är utvisningshotad. Det är så ovärdigt det kan bli.

Förra veckan träffade jag Jomana här i riksdagen, tillsammans med kollegor från Miljöpartiet och Centerpartiet. Hon har bott i Sverige nästan hela sitt liv och drömmer om att bli socionom. Om fyra månader skulle hon ta studenten från gymnasiet i Solna. Hon var fyra år när hon och föräldrarna kom till Sverige. Några år senare föddes lillebror, som fick svenskt medborgarskap. Nu bor de i Upplands Väsby och har rotat sig i Sverige. Föräldrarna har permanent uppehållstillstånd, men det har inte Jomana. Anledningen är att hon har fyllt 18 år. Då bedöms man inte längre vara en del av kärnfamiljen. Resten av familjen får stanna, men inte hon.

Att vi har en regering som tillsammans med socialdemokrater aktivt har röstat för att det ska vara så här är helt ofattbart. En av Jomanas kompisar sa: Ni utbildar unga som växer upp och lever här hela sina liv, men när de börjar arbeta ska ni ta dem från deras familjer och utvisa dem.

Ni hör hur orättfärdigt detta låter.

Fru talman! Jag har också träffat Ayla och hennes familj som är här i dag. Hennes två småbröder och mamma och pappa har permanenta uppehållstillstånd och medborgarskap. Hon får ett utvisningsbesked i 18-årspresent. Hon ska utvisas ensam till Iran – till Iran!

Förstår ni vad det är för politik som bedrivs? Dessa hårdare regler, som ni andra här i kammaren har röstat för, gör att personer som Ayla, som fortfarande bor hemma, pluggar och jobbar på ett LSS-boende, får utvisningsbeslut, oavsett anknytning eller hur mycket rätt och riktigt de gör.

Denna situation är inte unik. Det är konsekvensen och effekten av politiska beslut. Runt om i Sverige får ungdomar som har bott i Sverige i åratal med sina familjer besked om att de inte får stanna, trots att deras föräldrar och småsyskon får göra det och trots att de har en djup förankring i Sverige.

Jurister, advokater och organisationer har under lång tid larmat om dessa tonårsutvisningar. Detta kan förändras genom en enkel lagändring. I går föreslog vi ett utskottsinitiativ i socialförsäkringsutskottet med två förslag för att förhindra dessa tonårsutvisningar.

För det första måste vi höja åldern för egna asylskäl från 18 till 21 år, för att undvika dessa situationer.

För det andra måste vi se till att återinföra den sista ventilen, som fanns tidigare. Då kan de som blir myndiga få stanna på grund av särskilt ömmande omständigheter, till exempel om man har en stark anknytning och etablering, har vuxit upp här, kan språket, har utbildat sig och så vidare.

Min uppmaning är: Ta den chansen! Den här situationen går att förändra genom enkla regeländringar. Att fylla 18 ska inte innebära att förlora sin familj, sin trygghet och sin framtid. Det finns ingen anledning över huvud taget till att dessa tonårsutvisningar ska fortsätta. Ungdomar som lever här ska se fram emot att ta studenten, springa ut med sina vänner och gå ut i arbetslivet. De har hela livet framför sig. Beröva dem inte det, tack!

Fru talman! Med det sagt vill jag yrka bifall till reservation 4.