Fru talman! Jag är inte direkt ovan vid att stå här, men det är lite ovant att stå här och tala för kulturutskottet. Det råkar vara så att kulturutskottets ordförande Mats Berglund är i Eskilstuna, där han naturligtvis ska vara eftersom Folk och Kultur pågår där just nu. Han har nog ett digert schema; jag tror att han sa något om elva paneler plus möten. Så kan det gå, och jag fick ta över detta.

Fru talman! Spel och lotterier är en betydelsefull och viktig del i finansieringen av det svenska idrotts- och föreningslivet. Ett av målen med spelpolitiken som riksdagen har slagit fast är just att ge goda förutsättningar för allmännyttig ideell verksamhet att erhålla finansiering genom intäkter från spel. Så har det varit under lång tid, och Miljöpartiet vill gärna värna denna finansieringsform för de allmännyttiga organisationerna.

Vi har tidigare under mandatperioden sett hur Tidöregeringen har varit inne och petat i lotterilagstiftningen, framför allt med argumentet att motverka skuldsättning. Detta har man gjort trots att remissinstanserna är i stort sett eniga om de allmännyttiga organisationernas lotterier, som oftast handlar om små summor och sällan om penningvinster. Det finns numera också alltid ett tydligt skydd mot att köpa så många lotter att vare sig direktköp eller prenumerationer i realiteten blir till en skuldfälla.

Man kan ju tänka sig att Tidöpartiernas engagemang i frågan ligger någon annanstans än just i omsorgen om konsumenternas skuldsättning. Regleringarna mot partipolitiska lotterier, som vi diskuterade för något år sedan, var nog mer riktade mot ett av oppositionspartiernas finansiering. Det här lagförslaget ser ut att vara riktat mot just föreningslivet, det folkliga engagemanget, precis som de återkommande attackerna mot kulturliv, folkbildning och civilsamhälle som vi har sett och hört under hela mandatperioden.

Det lagförslag vi pratar om i dag handlar alltså om att införa ett förbud mot spel på kredit. Tekniskt riktar sig lagen inte mot konsumenterna utan mot licenshavare och spelombud. Lagen är en utvidgning av rådande bestämmelser och innebär skarpare formuleringar än de tidigare.

Lagen innebär också att licenshavarna och spelombuden nu även ska vidta lämpliga åtgärder för att motverka att spel finansieras med krediter. Det här ställer naturligtvis till det för ombuden, för det kan vara Pressbyråns spelbutiker, tobakister och liknande som nu på relativt kort tid behöver vidta snabba åtgärder.

Här vill jag å ordförandens vägnar tacka utskottets alla partier för att vi tillsammans har lyckats skjuta på ikraftträdandet i två månader så att det i betänkandet nu framgår att lagändringen ska träda i kraft den 1 maj 2026. Detta står även Miljöpartiet bakom.

Problemet med lagstiftningen kvarstår dock alltjämt. Förslaget kommer att försvåra ytterligare, och vi menar att det är problematiskt särskilt för de allmännyttiga organisationerna. Miljöpartiet menar därför att spel för allmännyttiga ändamål bör undantas från förbudet mot spel på kredit. Kreditförbudet är ett väldigt trubbigt verktyg, som riskerar att få oproportionerligt stora negativa konsekvenser för svenskt föreningsliv, för civilsamhället och för alla de ideella organisationer som i dag finansierar sin verksamhet i stort och smått genom bland annat lotterier.

Det kan handla om nykterhetsrörelsens prenumerationer på lotter, idrottsföreningens bilbingo eller den lokala kulturföreningens lottringar på nationaldagen. Det här är ett bra sätt för föreningarna att stärka sin kassa. De kan göra sig lite friare när det gäller att kunna utöka verksamheten eller kanske finansiera ett läger för ungdomslagen.

Den regelförändring som regeringen och Sverigedemokraterna nu föreslår slår hårt mot de här föreningarna, men – och det här är viktigt – den står också tydligt i strid med målet för spelpolitiken om att värna allmännyttiga intäkter från spel.

Det finns ett förslag i propositionen om att Spelinspektionen ska kunna tillåta undantag i enskilda fall. Vi menar dock att det inte är tillräckligt. Det skapar en onödig osäkerhet och ytterligare en administrativ börda för föreningarna och de allmännyttiga organisationerna.

Miljöpartiet har tidigare argumenterat för att gå åt motsatt håll. I stället för att göra det svårare och dyrare för de allmännyttiga föreningarna att bedriva lotterier vill vi förenkla det regelverk som finns. Det har blivit svårt för föreningarna att bedriva lotterier, bingo och vad det nu kan vara. Det är dyrt och förenat med stora ekonomiska risker och dessutom administrativt krångligt.

Från Miljöpartiets sida har vi motionerat om att tillsätta en utredning för att komma till rätta med krånglet. Det bör vara kommunen och inte Spelinspektionen som utför tillsyn, åtminstone upp till en viss nivå på omsättningen, kanske 5 miljoner under en femårsperiod.

Tillsynsavgifterna har ökat kraftigt. För en idrottsförening kan det kosta uppåt flera tiotusentals kronor att i praktiken ansöka om att få ha lotteri, och det är inte ens säkert att ansökan beviljas. Spelinspektionens krav är oförutsägbara, och de sätter avgiftsnivåerna själva.

Nivån för hur stora vinsterna får vara skulle också behöva justeras uppåt. I dag är det ett basbelopp, och det skulle kunna höjas. Detta och mycket annat skulle vi vilja se över.

Fru talman! Miljöpartiet vill alltså, till skillnad från regeringsunderlagets fyra partier, göra det lättare och inte svårare för ideella och allmännyttiga verksamheter att öka sin egenfinansiering.

Jag yrkar därför bifall till den reservation som finns, under punkt 2, och som råkar vara Miljöpartiets i betänkandet.