Fru talman! Vad ska politiker utgå från när man ska stifta lagar och titta på politiken? Är det forskning, evidens eller moralism? Eller är det rädslan för att väljarna ska gå bananas när vi säger något annat än hårdare tag?

Diskussionen om Sveriges narkotikapolitik har förändrats. Det är mycket tack vare att medier och myndigheter har tittat på forskningen. De har slängt bort den moralism som länge har funnits för hur vi kan se på problemen med narkotika.

Jag har jobbat med narkotikapolitik länge och var en av dem som gjorde så att sprututbyte genomfördes i Stockholm. Även då ven moralismen genom rummen. Då, ungefär 2010, sa de stora partierna: Sprututbyte kommer att innebära att fler kommer att börja knarka. Det sa de på riktigt då. Nu har det gått ett antal år, och de säger förstås inte det längre. Men vi har en narkotikapolitik som vi borde reformera och titta på.

ESO-rapporten Bruk och straff visar att dagens beroendepolitik inte motsvarar den kunskapsutveckling som skett på området eller samhällets behov. Allt fler far illa, och de metoder som används inom socialtjänst och beroendevård är inte alltid relevanta.

Dessutom har det under decennier varit väldigt stora nedskärningar i både kommuner och regioner. Många har nekats vård och stöd. Grundstenen för att möta beroende är en välutbyggd välfärd som är solidariskt finansierad och utan privata vinstintressen. Det behövs ett kraftfullt arbete mot narkotika samtidigt som beroende inte ska stigmatiseras. Det behövs boenden, avgiftning, vårdplatser och sammanhållna vårdkedjor.

Ett ofta eftersatt område är stöd i återhämtningen och integrering i samhället. För att nå dit krävs det ytterligare ett nytt mål för narkotikapolitiken. Vänsterpartiet anser att målet för den svenska narkotikapolitiken bör ändras från ett samhälle fritt från narkotika till ett samhälle med minskade skador av narkotika utifrån en restriktiv syn på narkotika. Vi vill att regeringen tillsätter en utredning av hur lagen om kriminalisering av eget bruk har inverkat på antalet beroende och brukare och deras livskvalitet, hälsa och drogfrihet.

Under åren 1993–2024 har antalet anmälda narkotikabrott gått från drygt 40 000 till över 130 000 per år. I dag gäller 90 procent av de anmälda narkotikabrotten innehav för eget bruk. Då kan man tänka sig att polisen kanske skulle gå högre upp i hierarkin av brottslighet, men det gör de inte.

Man kan fundera på om det har blivit bättre sedan lagen infördes, om utbudet av narkotika har minskat och om det har blivit högre priser, färre öppna drogscener, minskat bruk i befolkningen, färre människor med problematiskt narkotikabruk och minskat vårdbehov. Ser vi det?

Det har i stället gått i helt motsatt riktning. Särskilt allvarligt av alla tillgängliga mått är dödligheten. Den har nu gått ned en aning på grund av naloxon. Det är jättebra. Men vi har haft en extrem dödlighet i Sverige. Inte många i de här salarna har brytt sig jättemycket om det. Det tycker jag är lite tragiskt. Men nu har man gjort det.

Vi vill se att man tillsätter en utredning av hur lagen om kriminalisering av eget bruk har inverkat på antalet missbrukare och brukare samt deras livskvalitet, hälsa och drogfrihet. Jag yrkar här bifall till reservation 13.

I mars 2022 tillsatte den dåvarande regeringen utredningen En svensk narkotikapolitik anpassad till nutidens och framtidens utmaningar, ofta kallad narkotikautredningen. Där har man rekommenderat regeringen att ”anta ett program för att minska dödsfall till följd av narkotika- och läkemedelsförgiftningar samt komplettera regeringens vision med en konkret målsättning om att dödligheten ska ha minskat med minst 20 procent från 2022”. Det finns också flera förslag inriktade på ungdomar.

Vi välkomnade det. Men nu undrar vi: Vad händer? När kommer det? Är detta en av de propositioner som vi ska behandla i juli? Vad kommer att hända? Det undrar vi oroligt.

Fru talman! Tobaksindustrin är duktig på att hitta nya marknader för sina produkter. Vad kan inte gå fel när tobaksfritt snus blir barnvänligt genom smaker som tilltalar just barn? Eller vill vuxna känna smaken av hallon i munnen? Jag har ingen aning.

Vänsterpartiet anser att det inte ska vara tillåtet att använda tillsatser av smakämnen som gör tobaksfritt snus attraktivt för barn, unga och icke-rökare genom en tydlig, märkbar doft eller smak av något annat än tobak.

Det tobaksfria smaksatta nikotinsnuset lanserades 2016 och är den vanligast förekommande produkten bland de tobaksfria nikotinprodukterna. Är det inte bra att ha både hängslen och livrem när man inför nya saker och att fundera på vad vi ska göra med det? Är det här bra? Det är kanske inte bara bra.

Tobaksindustrin går efter pengar. Det är inte något slags folkhälsoinstitut. De vill tjäna pengar, och det gör de fortsatt på den typen av produkter.

Fru talman! Det finns i dag en glättigare syn på alkohol bland politiker i riksdagen. I en del motioner går det att avläsa att man ifrågasätter monopolet, alltså Systembolaget.

Väldigt få talar om barn till alkoholberoende. I Sverige är det 330 000 personer som har ett alkoholberoende. Drygt 20 procent av alla barn i Sverige, alltså 430 000 barn, upplever någon gång under uppväxten att minst en förälder har alkoholproblem. Det är mycket. Det är alltså inte ovanligt att växa upp med föräldrar som har alkoholproblem. De barnen far väldigt illa.

Det här är just folkhälsofrågor. Men ibland tenderar frågan om alkohol att bli en näringsfråga. Vi pratar inte så mycket om problematik. Det är mer hej och hå, vad kul! Det finns helt enkelt väldigt lite konsekvenstänk, vilket jag skulle vilja se.

Jag återkopplar också här till Moderaterna i Stockholm, som vill att Systembolaget ska ha öppet på söndagar och att matbutiker ska få sälja öl och vin. De förslagen kunde vi se för ungefär ett halvår sedan. Jag tycker att Centerpartiet också har en tendens att ibland glida iväg i de här frågorna och se det mer utifrån ett näringsperspektiv i stället för ett folkhälsoperspektiv. Det funderar jag på ibland under sådana här kulna vinterdagar.