Fru talman! Vi i Vänsterpartiet har detta riksmöte väckt en motion om trafiksäkerhet som innehåller 23 yrkanden. Men bara 7 av dessa 23 yrkanden behandlas i det trafiksäkerhetsbetänkande som vi nu debatterar. Resten kommer att hanteras framöver sorterat under andra betänkanden. Att det ser ut så här beror på den struktur som riksdagen har för motionshanteringen. Man sorterar upp yrkanden. Sedan hamnar de under rubriker för olika sakfrågor. Så ser motionshanteringen ut i riksdagen – inga problem med det. Men själva frågan om trafiksäkerhet kan inte hanteras på det sättet i olika stuprör, utan den måste hanteras samlat. Vi behöver i Sverige en utökad och breddad syn på trafiksäkerhet, så att fler frågor lyfts in under trafiksäkerhetsparaplyet.

Det är tydligt att en av de frågor som måste in där är arbetsvillkoren i yrkestrafiken. Trafiksäkerhet handlar inte bara om vinterdäck, mitträcken och bilbälten utan också i allra högsta grad om arbetsmiljö. Vi har ett mörkt år bakom oss för busstrafiken, med flera allvarliga olyckor och dödsfall. Vi minns allihop den tragiska olyckan utanför Tekniska högskolan i november men också olyckan som inträffade på Liljeholmen i mellandagarna, där 16 personer skadades. Det är tyvärr bara två av flera allvarliga olyckor som inträffat det senaste året.

Varje enskild olycka och dess orsaker utreds var för sig, som sig bör. Men vi vet att olycksrisken ökar när arbetsmiljön brister – när schemat är pressat, när det saknas marginaler, när det inte finns tillräckligt med tid för återhämtning och när föraren är trött, stressad och pressad. Vi vet också att det i flera branscher i dag läggs scheman som är så pressade att det är omöjligt att hinna det man ska göra och samtidigt följa trafikreglerna. Det finns branscher där förare tvingas köra 13 timmar om dagen sju dagar i veckan och ändå har svårt att få det att gå ihop. Vi vet att det inte är trafiksäkert.

Att både kräva och säkerställa att vi har goda arbetsvillkor i yrkestrafiken är jätteviktigt. Det stärker trafiksäkerheten. Det är också därför som vi från Vänsterpartiet kräver att plattformsbolagen tar arbetsgivaransvar. Vi säger nej till ensamarbete i pendeltågstrafiken men också nej till upphandlingskaruseller som med sina ständiga krav på pressade kostnader pressar all luft ur systemet och leder till att scheman försämras, raster kortas och toalettpauser försvinner.

Låt den senaste tidens många allvarliga incidenter bli en väckarklocka. Förtydliga arbetsgivaransvaret, stärk det systematiska arbetsmiljöarbetet och säkerställ att trafiksäkerhetskrav ställs vid varje upphandling av transporter.

Fru talman! De preliminära siffrorna för 2025 visar att antalet som omkom i trafiken minskat jämfört med året innan. Det har vi också hört tidigare under debatten. Det var 208 personer 2025 mot 213 personer 2024. Det är bra att vi ser den minskningen, även om vi ännu inte har sett det trendbrott som behövs för att klara etappmålet till 2030. Mer behöver göras.

Bakom de siffrorna döljer sig också ett annat problem. Det är att av de 208 personer som omkom i trafiken förra året var mer än en tredjedel, 42 procent, oskyddade trafikanter, trots att de står för en betydligt mindre del i trafikarbetet. Så här har det sett ut under lång tid. Men att oskyddade trafikanter är överrepresenterade i olycksstatistiken år efter år är ingen naturlag. Det går att förändra genom att öka säkerheten för oskyddade trafikanter.

Vi har därför från Vänsterpartiet en reservation om att regeringen ska vidta åtgärder som innebär att de oskyddade trafikanterna ges ett större fokus i arbetet med nollvisionen. Det hade inte bara satt ljuset på en utsatt grupp i trafiken. Det hade också kunnat bidra till att bryta kurvan och öka möjligheten att faktiskt nå etappmålet till 2030.

Men Tidöpartierna yrkar avslag på detta.Jag tycker faktiskt att det är anmärkningsvärt. Det här borde inte vara en fråga där det råder politisk oenighet. Siffrorna talar sitt tydliga språk: Vi har misslyckats med att skydda oskyddade trafikanter. Vi kan och måste göra bättre.

Fru talman! Nollvisionen slår fast att det är oacceptabelt att trafiken kräver människoliv. Det är själva grundtanken med nollvisionen. Den utgångspunkten lägger sedan grunden för allt trafiksäkerhetsarbete i Sverige.

Men människor dör och skadas inte bara i trafiken, utan också av trafiken. Jag vill understryka detta. Vi har tidigare hört att utsläpp och luftföroreningar från trafiken beräknas leda till tusentals förtida dödsfall varje år. För att uppnå nollvisionens mål om att ingen ska dö eller skadas allvarligt i trafiken är det hög tid att i nollvisionen också inkludera dem som dör eller skadas av trafiken.

Samtliga oppositionspartier står bakom en utökad nollvision. Det gör också Trafikverket, som 2019 antog ett mål om att ingen ska dödas eller skadas i eller av trafiken. Nu behöver också Tidöpartierna komma upp på banan.

Fru talman! Hastighetsbegränsningar är ett viktigt verktyg för ökad trafiksäkerhet, och där är också fartkameror en viktig del. De fartkameror som finns är utplacerade längs våra vägar där de gör mest nytta. De finns på vägar där man har uppmätt höga hastigheter och där risken för olyckor är stor. De fartkamerorna har, enligt Trafikverket och polisen, inte bara ökat hastighetsefterlevnaden utan har också minskat de allvarliga trafikolyckorna med 20–30 procent. Det motsvarar 15–20 liv som räddas varje år.

Både polisen och Trafikverket vill införa möjligheten att mäta snitthastighet mellan fartkameror och ser det som en möjlighet att rädda ytterligare liv. Att mäta snitthastigheten skulle innebära sänkt hastighet och ökad hastighetsefterlevnad på betydligt längre vägavsnitt än i dag. Kamerorna kan placeras med ett avstånd på 2 mil och mäta snitthastigheten däremellan.

Sänkt hastighet räddar liv. Det vet vi. Det är ett faktum. Från Vänsterpartiet ser vi därför sträck-ATK, alltså att mäta snitthastighet mellan kameror, som en åtgärd som behövs för att öka säkerheten och minska dödligheten och olyckstalen i trafiken.

Med det yrkar jag bifall till reservation nummer 3.