Fru talman! Jag delar mycket av det ministern säger om behovet av kvalitet och av ökad genomströmning. Visst är det så att ju bättre kvalitet och fler lärarledda timmar vi kan ha i utbildningen, desto bättre kvalitet blir det i slutändan på de ingenjörer som når svenskt näringsliv eller går vidare till doktorandstudier. I den delen är jag helt ense med Lotta Edholm.

Problemet är att det finns två aspekter av det här. Vi kan inte blanda ihop kvaliteten med mängden ingenjörer vi behöver i samhället. Jag inledde interpellationsdebatten med att tala om det enorma behov som Sverige och Europa har av ingenjörer för att följa med i den globala konkurrensen och inte bli uppätna av Kina och USA och deras intressesfärer.

Europa behöver massor av ingenjörer, som naturligtvis ska vara mycket kvalificerade. Det tas upp i Draghirapporten i Europa och även i Sveriges egen STEM-strategi. Det är också därför jag är så förvånad över ministerns svar. Chalmers och KTH har meddelat, både i en debattartikel och i en uppföljande redaktionell text i branschtidningen Ny teknik, att de redan i dag kan utbilda väldigt många fler ingenjörer. Men regeringen valde under den här mandatperioden att inte möta det önskemålet och att inte höja takbeloppet. De ville inte ha ut fler civilingenjörer på marknaden från KTH och Chalmers, trots de lärosätenas höga kvalitet. Jag möter det med stor förvåning.

Ministern säger att man tittar på detta, men nu har man ju suttit vid makten nästan en hel mandatperiod utan att göra någonting åt saken. Snart är mandatperioden över. Varför vill man inte möta KTH:s och Chalmers önskemål här och nu?