Herr talman! Det som Hanna Westerén frågar om är fiskelagsutredningen. Det är en utredning som den förra regeringen tillsatte och gav direktiv till. Så långt är det alltså Socialdemokraternas direktiv som ligger till grund för den.

Det betyder inte att regeringen kommer att besluta om allt som står i utredningen. Den bereds just nu, och vi kommer att återkomma till den i sak.

Det stämmer att regeringen har en ambitiös politik för Östersjön. Vi vill se ett friskare Östersjön. Och vi vill se snabbare återväxt i fiskbestånden.

Det småskaliga fisket utgör en livsnerv för väldigt många kustbygder och är särskilt prioriterat, delvis genom det jag nämnde tidigare.

Jag kan konstatera att regeringen har steppat upp arbetet för att vända utvecklingen i Östersjön, både genom nationella beslut – havsmiljöpropositionen är ett exempel – och via det påverkansarbete som sker i EU. Som bekant är en mycket stor del av fiskeripolitiken ett EU-gemensamt politikområde. Det är en verklighet som vi behöver förhålla oss till.

När det gäller fiskbeståndens status börjar ju inte historien 2022, när jag fick det här ansvaret. Vi har även haft att förhålla oss till konsekvenserna av tidigare regeringars handlingar. Jag misstror inte på något sätt den tidigare rödgröna regeringens avsikter – den regering som styrde när ledamoten Kronståhl kom in i riksdagen. Jag kan ändå konstatera att det har varit helt nödvändigt för oss att växla upp det här arbetet, till exempel påverkansarbetet gentemot andra, eftersom det är ett EU-gemensamt arbete.

Jag har haft östersjöfiskeministrarna på träff hos en småskalig fiskare i Gävle. Jag har varit med den nye kommissionären på ledamoten Westeréns vackra hemö Gotland, där vi träffade småskaliga fiskare och diskuterade de här frågorna. I Stockholm lyckades vi i höstas anordna ett ministertätt och kommissionärstätt högnivåmöte om just Östersjön. Vid alla de här tillfällena har vi lobbat för den svenska linjen: restriktiva kvoter, utvecklad vetenskaplig rådgivning och flexibla lösningar för det småskaliga fisket. Jag har faktiskt ansträngt mig för att hitta exempel från tidigare regeringar men har inte hittat några.

Kvoterna har under vår tid landat högre än vad vi hade önskat, men vi har påverkat dem i rätt riktning och värnat småskaligt fiske i förhandlingarna. Den som tar sig tid och jämför bakåt ser att kvoterna nu är lägre i förhållande till vetenskapliga råd än någon gång med den tidigare rödgröna regeringen. För första gången på länge markerade vi också med ett nej när vi fattade det förra beslutet.

Att vi nu enligt vetenskapen ser en viss förbättring när det gäller tillgången till stor strömming kanske är det allra viktigaste för de småskaliga fiskare som fiskar efter strömming. Men vi är långt ifrån vårt mål, och därför jobbar vi med en bredd av åtgärder. Bättre förvaltning av säl och skarv, ett trålförbudsområde och fortsatt arbete med handlingsplanen för att mer fisk ska bli mat är några få exempel.