Herr talman! Jag vill tacka Tomas Kronståhl för denna viktiga interpellation.

Jag kan också säga tack till statsrådet. Jag skulle nämligen kunna citera stora delar av interpellationssvaret eftersom det uttrycker så många viktiga ambitioner för Östersjön, som råkar vara det hav som jag som gotlänning bor mitt i.

I interpellationssvaret sägs det att havet ska stärkas till bättre hälsa och att fisket på ett hållbart sätt ska bidra till svensk livsmedelsförsörjning. Bestånden ska återhämta sig, och fisket ska förbli livskraftigt. Statsrådet säger själv att ”fiske- och vattenbruksverksamheterna ska vara miljömässigt hållbara på lång sikt och förvaltas på ett sätt som är förenligt med målen” och att verksamheterna ska ”bidra till att trygga livsmedelsförsörjningen som en del av ett långsiktigt hållbart livsmedelssystem samtidigt som det hållbara småskaliga fiskets konkurrenskraft, som är beroende av livskraftiga bestånd, långsiktigt värnas”.

Det låter alldeles enastående. Men givet det Tomas Kronståhl lyfte fram om gränsdragningen mellan stora och små aktörer och den lagstiftning som statsrådet pekar på i sitt interpellationssvar vill jag verkligen lyfta fram hur mycket den föreslagna lagstiftningen skulle försvåra för just det gotländska husbehovsfisket.

Peter Kullgren säger själv: ”Det kustnära fisket har oftast begränsad möjlighet att anpassa sitt fiske eller förflytta sig varför särskild hänsyn i förvaltningen är nödvändig. Ett förlorat kustfiske, och infrastrukturen som är knuten till detta, är svårt att återetablera. Det kustnära yrkesfisket och fiske för humankonsumtion är viktigt för en levande landsbygd och för en lokal livsmedelsproduktion och livsmedelsberedskap".

Detta gäller i allra högsta grad på Gotland, där man i generationer har bedrivit husbehovsfiske med nät. Länsstyrelsen i Gotlands län är i sitt remissvar otroligt tydliga med att om förslaget skulle bli lag slår det oerhört hårt mot det gotländska husbehovsfisket, som i så fall hädanefter är hänvisat till fiske med spö. Länsstyrelsen i Gotlands län uttrycker det så här: ”Länsstyrelsen avstyrker dock förslaget att frifiskerätten endast ska omfatta fiske med handredskap med motiveringen att det är en alltför ingripande åtgärd med negativa konsekvenser för ett traditionellt husbehovsfiske och därmed även en negativ påverkan på kulturhistoriskt värdefulla fiskelägen.”

Jag undrar: Ska vi ha det så här? Mycket av det som Peter Kullgren lyfte fram i sitt svar till Tomas Kronståhl är positivt och väldigt ambitiöst. Men gotländska husbehovsfiskare lyfter bland annat fram de gotländska fiskelägena och att behålla dem för framtida generationer men också att de bidrar substantiellt till en gotländsk livsmedelsförsörjning. Men de riskerar att försvinna med den här regeringens politik.

Peter Kullgren och Tomas Kronståhl lyfter upp att bestånden ska kunna återhämta sig. Det vill jag också. Ni får inte tro något annat. Men jag menar att just husbehovsfisket, som jag särskilt vill lyfta fram här i dag, inte hotar några bestånd. Hoten kommer från annat håll.

Jag undrar om Peter Kullgren är medveten om

att Gotland än så länge faktiskt har ett livaktigt husbehovsfiske, som jag skulle önska att vi bevarar och som tillför Sverige viktiga värden

att lagförslaget som nu är ute på remiss skulle kunna innebära en veritabel knockout på det gotländska husbehovsfisket och därmed på Gotlands livsmedelsförsörjning.