Herr talman! Tack, minister Kullgren, för svaret!

Jag vill börja med att ge en liten bakgrund till frågeställningen. Jag frågade ministern om han är beredd att vidta nödvändiga åtgärder för att rädda sill- och strömmingsbestånden i Östersjön. Som vi alla vet är sill och strömming viktiga grundpelare för allt liv i Östersjön och Östersjöns ekosystem. Tidigare har dessa arter även haft avgörande betydelse för våra kustsamhällen. Småskaligt fiske var en mycket viktig del av livsmedelsförsörjningen lokalt och regionalt och är inte minst en viktig del av den svenska kulturen.

I dag är tillståndet för flera fiskbestånd i Östersjön, och därmed för små kustfiskare, mycket kritiskt. Internationella havsforskningsrådet, Ices, har under många år varnat för en total kollaps för flera av bestånden, och i flera delar av Östersjön är sillen och strömmingen nu akut hotade. Trots vetskapen om detta faktum fortsätter det storskaliga pelagiska fisket i Östersjön som nästan uteslutande fiskar till djurfoder.

Herr talman! Trots dessa upprepade varningssignaler, minskade kvoter och totalt fiskestopp för till exempel torsk ser vi inga större tecken på återhämtning. Det råder, som jag har sagt tidigare, totalt fiskestopp vad gäller torsk. Ändå fångades över 10 ton torsk 2025 som en bifångst, framför allt vid fiske av plattfisk. Om vi ska komma åt dessa problem måste det till ganska radikala åtgärder: antingen totalt förbud mot fiske av plattfisk eller att man använder fiskeredskap som gör att torsken klarar sig.

Allt i havet hänger samman. Om vi ska komma till rätta med återhämtningen för torsken måste vi kraftigt minska eller helt upphöra med det storskaliga fisket av sill och skarpsill. Under 2025 fiskade svenska fartyg upp 27 200 ton skarpsill, varav över 90 procent gick till djurfoder. Samtidigt fiskades det upp cirka 32 000 ton sill och strömming. 75 procent av den fångsten gick till djurfoder. Endast 2 700 ton av dessa 32 000 gick alltså till kustfisket, som fiskar för humankonsumtion, det vill säga till tallriken.

Det finns faktiskt nationella möjligheter, inom ramen för EU:s gemensamma fiskeripolitik, att kraftigt minska fisket av sill och strömming till djurfoder i Östersjön. Vi socialdemokrater har på grund av den rådande situationen för både sill och strömming och torsk i Östersjön föreslagit att under en period pausa och helt förbjuda det storskaliga fisket, som i huvudsak ändå går endast till djurfoder, för att se och säkerställa om det är möjligt att få tillbaka livskraftiga bestånd av dessa för Östersjöns överlevnad helt avgörande fiskarter.

Om vi väljer att göra det, herr minister, minskar vi fisket med 55 000 ton och säkerställer foder till såväl torsk som lax och annan rovfisk som försörjer sig helt och hållet på sill och skarpsill. Min övertygelse är att man då skapar bra förutsättningar för en ganska snabb återhämtning av samtliga hotade bestånd.

Man kan exempelvis också välja att arbeta med fördelning av fiskekvoter, geografiska begränsningar samt strikt skydd av lekområden. Även tidsbegränsade fiskestopp blir fullt möjliga åtgärder att vidta nationellt.

Är ministern beredd att påbörja en förändring även av dagens kvotsystem till förmån för fiske för humankonsumtion?