Fru talman! Daniel Riazat har frågat mig hur jag ser på splittrande av barnfamiljer som sökt asyl i Sverige och om jag har för avsikt att vidta några åtgärder för att förhindra att detta sker. Han har också ställt frågan hur jag ser på utvisningar till diktaturer och om jag har för avsikt att vidta några åtgärder för att förhindra att detta sker.

Svensk migrationspolitik genomgår nu ett paradigmskifte. Till skillnad från den förra regeringen har den här regeringen haft en konkret plan för att komma till rätta med en av väljarnas allra viktigaste frågor: att skapa ordning och reda i migrationspolitiken.

Det här är ett långsiktigt arbete, men vi kan konstatera att det redan har gett resultat. Tack vare en ansvarsfull och restriktiv migrationspolitik har Sverige nu den lägsta asylrelaterade invandringen på 40 år. Fler personer med utvisningsbeslut lämnar landet. Samtidigt ökar andelen experter som söker sig till Sverige, vilket bidrar till att stärka svensk konkurrenskraft.

När det gäller barnrättsperspektivet finns det centrala bestämmelser om barnets bästa i utlänningslagen. De innebär att i fall som rör ett barn ska barnets hälsa och utveckling och barnets bästa i övrigt särskilt beaktas. Genom att barnkonventionen blev svensk lag den 1 januari 2020 förtydligades också att domstolar och rättstillämpare ska beakta de rättigheter som följer av barnkonventionen vid avvägningar och bedömningar som rör barn.

Det finns med andra ord ett tydligt barnrättsperspektiv i svensk migrationsrätt. Barns rättigheter ska säkerställas i Migrationsverkets och Polismyndighetens arbete, och det är viktigt att asyl- och återvändandeprocessen är rättssäker för både barn och vuxna.

En viktig parameter i regeringens migrationspolitik är att de som har rätt till skydd så snart som möjligt ska beviljas uppehållstillstånd. Om en ansökan om uppehållstillstånd däremot avslås ska utlänningen så snart som möjligt återvända till sitt hemland. Sverige har ett av världens mest rättssäkra asylsystem, och att myndighets- och domstolsbeslut måste följas utgör i sin tur en av grunderna i en rättsstat. Vidare har alla länder, oavsett styrelseskick, en folkrättslig skyldighet att ta emot sina egna medborgare.

Sverige för en kontinuerlig dialog med en rad länder om samarbete i olika migrationsfrågor, inklusive återvändande, som en del av våra bilaterala relationer. Det handlar bland annat om att främja både det frivilliga och det tvångsvisa återvändandet av utländska medborgare som saknar rätt att vistas i Sverige. Regeringen har i detta sammanhang varit tydlig med att bistånd ska kunna villkoras, i syfte att mottagarlandet ska följa folkrättsliga principer och samarbeta med Sverige i frågor om återtagande av sina medborgare. Detta är ett arbete som jag följer nära och som regeringen avser att fortsätta med.