Fru talman! Det är faktiskt smärtsamt att ta del av Anna Tenjes svar på den här frågan. Såvitt jag kan höra har hon inte lyft ett finger sedan JO-domen kom i maj för att Försäkringskassans handläggare ska kunna fortsätta att ställa den så viktiga frågan om våld i relation när de utreder sjukpenningärenden. Det är frustrerande. Framför allt är det ett svek mot alla de kvinnor som lever med män som utsätter dem för olika typer av våld varje dag.

Det är också helt uppenbart att de vackra orden om vikten av att bekämpa mäns våld mot kvinnor, som vi alla ställer oss bakom, är tomma ord – åtminstone när det gäller Försäkringskassan och dess uppdrag att utreda rätt till sjukpenning.

Fru talman! Låt mig förklara bakgrunden. Försäkringskassan och ett antal andra myndigheter har, sedan den socialdemokratiska regeringen ålade dem detta 2018, i uppdrag att öka upptäckten av våld i nära relationer. Detta ledde till att Försäkringskassan införde rutinmässiga frågor i vissa ärendeslag, inklusive sjukpenningärenden. I maj kom dock en dom i JO som sa att det är fel av en handläggare att ställa frågor om våld när rätten till sjukpenning utreds.

Jag har tagit del av ett av Försäkringskassans informationsmeddelanden från avdelningen för sjukförsäkringen från den 7 november förra året där det framgår att kapitlet om att ställa frågor om våld har omarbetats. Jag tog då kontakt med handläggare som utreder rätten till sjukpenning och fick då veta att de har uppmanats att inte längre ställa frågor om våld i relation när de utreder rätten till sjukpenning. Detta är givetvis oerhört problematiskt med tanke på alla de tusentals kvinnor som lider varje dag.

Fru talman! Den 27 november förra året fick Anna Tenje en fråga av min kollega Ida Karkiainen om detta, och då svarade Anna Tenje att hon inte kände till domen men att hon ”definitivt skulle säkerställa att Försäkringskassan fortsätter att ställa frågor om våld i relation”. Jag har trots detta inte kunnat hitta några spår av att Anna Tenje eller någon annan i regeringen har vidtagit några åtgärder. Jag ber därför Anna Tenje att upplysa mig och alla andra om vad hon har gjort så att Försäkringskassans handläggare ska fortsätta att ställa dessa viktiga frågor. Det är nämligen vårt ansvar att överallt göra vad vi kan för att upptäcka våld och hjälpa dem som lider av det ut ur situationen.