Fru talman! Stort tack till alla debattörer för den debatt vi har haft i kammaren i dag! Jag vill särskilt tacka interpellanterna.

Till Sanne Lennström vill jag säga följande: Nästa gång kommer jag inte att köra ihop era debatter. Jag förstår att din ledamotskollega har stört upplägget en hel del. Det blir svårt att svara på alla frågor. Nästa gång är det bara du och jag, i alla fall initialt.

Det är framför allt arbete som är vägen till tillväxt och vägen till egenmakt, arbetsgemenskap och integration för alla människor som kommer hit. Det är också vägen ut ur fattigdom. Tillsammans med utbildning och andra åtgärder för att minska arbetslösheten, som vi har varit inne på, samt att man lär sig svenska språket är det nyckeln till de klassresor som jag tror att alla här inne i kammaren vill möjliggöra för alla barn som lever i vårt land.

I vårt Sverige ska det inte spela någon roll varifrån du kommer. Det som ska räknas är i stället vart du är på väg. Vill man se fler lyckade exempel på integration, fler klassresor och fler barn som växer upp med en positiv bild av sin framtid är det arbetslinjen – och definitivt inte bidragslinjen – som är svaret.

Det är rätt och riktigt att stötta barnfamiljer i svåra tider. Regeringen har gjort det och kommer att fortsätta göra det. Vi kommer samtidigt att stödja hårt arbetande människor. De ska få behålla mer av sina surt förvärvade pengar så att de kan stå på egna ben och försörja sig själva.

Fler barn och unga ska växa upp i hem som inte drabbas av fattigdom utan präglas av hårt arbetande föräldrar som både tjänar och förtjänar en lön som de får behålla mer av.

(Applåder)

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.