Fru talman! Jag vill inleda med att vara väldigt tydlig med att jag inte raljerade kring antalet ledamöter som är med i den här debatten. Ni är så varmt välkomna oavsett om ni kommer från regeringspartierna eller oppositionen.

Det jag däremot raljerade över var regeringens och regeringspartiernas förmåga att svara på en fråga, för det upplever jag fortfarande att ni inte har gjort. Jag ställde en fråga om hur regeringen och regeringspartierna ställer sig till den här rapporten. Jag har fortfarande inte fått något svar, så än så länge stämmer ju förutsägelsen från min kristallkula väldigt väl in.

Det kommer mycket statistik och klatschiga formuleringar här, men det räddar fortfarande inte regeringspartierna från det faktum att jag inte såg någon högerpolitiker över huvud taget när Makalösa Föräldrar var här och knackade på riksdagens port och demonstrerade mot barnfattigdomen i Sverige. Jag såg ingen minister och ingen riksdagsledamot, men typ 30 från Centerpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet och sossarna var där och lyssnade på ensamstående mammors berättelser om hur vidrig deras vardag faktiskt är.

Detta tycker jag är ett kvitto på att man inte har någon politik som man är stolt över. Vi har politik och förslag som vi är stolta över, och därför var vi där och mötte de här människorna.

Jag går vidare till förslagen, eftersom jag vill hålla fokus på dem.

Jag kommer från en liten kustkommun som heter Östhammar. Det är underbart att få se mina barn växa upp i norra Roslagen bland stränder, klippor och vatten. I vår kommun, som styrs av bland annat Moderaterna och Sverigedemokraterna – det verkar vara viktigt i sammanhanget – står få tillfällen till buds när det är dags för simundervisning.

I höstas var det till exempel dags för min äldsta, och då åkte man inte alls. Under våren ska man åka vid några få tillfällen. Jag hoppas bara att ingen av lärarna blir sjuk så att de här få tillfällena ställs in. Vi må bo vid vattnet, men ibland måste man ta en buss för att komma till stranden, och på vintern kostar det en slant att gå in i simhallen. Om du är ensamstående kanske du inte kan åka med två icke simkunniga barn, för det känns inte så tryggt.

Enligt Majblomman är det 53 000 barn i åldern 10–16 som inte är simkunniga. Samtidigt förväntar vi oss genom mål i läroplanen att man ska uppfylla detta. Förutsättningarna beror dock väldigt mycket på föräldrarna, och det ser väldigt olika ut när det gäller om man kan nå dit eller inte. Majblomman föreslår därför en nationell simkunnighetsgaranti. Det kan vara riktad simundervisning till äldre barn eller ett samarbete med simklubbar.

Jag var på Majblommans seminarium här i riksdagen. Där föreslogs även att man skulle kunna ha simskola utomhus med ungdomar som undervisar. En sådan har mina barn gått i, och jag kan därmed genom anekdotisk evidens berätta att det funkar väldigt bra.

I Uppsala har det rödgröna styret infört avgiftsfri sommarsimskola för alla som avslutat årskurs 2, och 2019 hade vi socialdemokrater ett förslag om simskolan i vår budget, men förslaget föll.

Simskolan är viktig. Det handlar om barnfattigdom, och det handlar om att förutsättningarna ser väldigt olika ut. Barnfattigdom kan få ödesdigra konsekvenser om barnen inte lär sig simma.

Jag undrar: Ser ministern något inom sitt eget eller andra statsråds områden som skulle kunna motverka barnfattigdomen och öka simkunnigheten bland barn och unga?

(Applåder)