Herr talman! Jämställdhetsministern har nyligen i Arbetsvärlden föreslagit att vab-ersättningen ska höjas för att locka fler pappor att ta ut ersättning för vård av sjukt barn. Ambitionen kan låta god, men upplägget riskerar att bli skevt. I praktiken innebär det att staten vill höja ersättningen för att få män att ta ett ansvar som många kvinnor redan tar. I många familjer är det faktiskt inte brist på vilja som avgör utan hur vardagspusslet ska gå att få ihop.

Samtidigt är problemen större än vab. Kvinnor tar fortfarande ett tyngre omsorgsansvar och går oftare ned i arbetstid och får därmed lägre livsinkomst och lägre pension.

Min fråga går till jämställdhetsministern. Jämställdhetspolitik måste handla om verkliga ekonomiska konsekvenser och inte symbolpolitik. Hur motiverar ministern ett förslag som i praktiken belönar mäns ansvarstagande när kvinnor tar större ansvar och dessutom får betala med sämre löneutveckling och lägre pension?