Herr talman! Flera hundratusen människor i Sverige lever i dag med sällsynta diagnoser och är i behov av så kallade särläkemedel.

Trots att Sverige ofta framhålls som en ledande life science-nation ligger vi i dag efter många andra europeiska länder när det gäller att godkänna och tillgängliggöra nya läkemedel. En bidragande orsak är den svenska modellen, där två separata aktörer – TLV på ena sidan och regionerna inom NT-rådet på andra sidan – ansvarar för bedömningen och införandet av nya läkemedel.

Denna ordning leder ofta till långa och resurskrävande processer, vilket får till följd att patienter med stora medicinska behov får vänta betydligt längre på behandling jämfört med patienter i andra EU-länder. Den långsamma processen riskerar inte bara att försämra livskvaliteten och överlevnaden för patienter med sällsynta diagnoser utan underminerar på sikt även Sveriges ställning som ledande life science-nation.

Vilka åtgärder avser regeringen att vidta för att säkerställa att fler särläkemedel kan godkännas och införas snabbare i Sverige, så att patienter med sällsynta diagnoser får tillgång till nödvändig behandling utan oskäligt dröjsmål?