Fru talman! Det är många intressanta frågor.

Låt mig börja med frågorna om europeisk konkurrenskraft. Det råder inga tvivel om att det finns mer på agendan. Det finns en upplevelse av att frågan är viktig på riktigt. Allt är bara bra, inga men – men det går ändå för långsamt.

Tyskland och Italien har tagit ett antal initiativ inför nästa toppmöte. Ärligt talat ligger de nära de frågor vi drev under vårt ordförandeskap, så de räknar kallt med att Sverige, Finland och Danmark är självklara partner i detta. Nu tar de med ett antal ännu större ekonomier.

Det finns en otålighet. Ska vi vänta på enhälligheten får vi vänta för länge. Det framkom redan i Draghirapporten – coalition of the willing. Det låter enklare än vad det är, när man ska fatta beslut som formellt kräver enhällighet men där det inte finns enhällighet. Det räcker att se vad Ungern har skapat för problem när det krävs enhällighet för att stötta Ukraina.

Handelsverktyget bazookan, detta populära uttryck för att gå längre än att bara använda tullar, har vi aldrig prövat förut. Den skapades från början i ett läge där Kina potentiellt skulle agera på ett farligt sätt mot Europa.

Nu prövades vi aldrig i skarpt läge den här gången heller. Men utan att göra en för stor sak av det vill jag nämna att lika stor som enhälligheten var för Danmark, lika nyansrika är uttryckssätten när det gäller hur hårt man kan gå fram med tullar, än mer med bazookan. Jag tror att det just nu finns en del oenighet som ligger gömd, men det blir intressant eftersom vi måste kunna agera snabbare.

Sist har vi frågan om kvalificerad majoritet. Det är en väl känd ståndpunkt att vi tycker att man skulle kunna ha mindre enhällighet på just utrikespolitikens område. Andra länder tycker precis tvärtom. Jag tycker att just den frågan är extra viktig, men jag skulle gärna se mindre enhällighet på beskattningsområdet och på andra områden. Därför tror jag att oenigheten är permanent där.