Fru talman! Kristdemokraterna anser att äganderätten är en grundläggande rättighet. Vi värnar om rätten att få bestämma över och få avkastning för sin idé, mark eller egendom. Det är också en av anledningarna till att vi motsätter oss att politiken ska få bestämma över hur den som äger ett företag ska forma sin styrelse. Ägandet främjar förvaltarskap och ett större personligt ansvarstagande men ger också en personlig frihet. Det är därför angeläget att personligt ägande uppmuntras framför det offentliga och institutionella ägandet.

Fastighetsrätten är en grundpelare i ett tryggt och väl fungerande samhälle. För oss kristdemokrater är det självklart att denna rätt ska värnas och respekteras. Vi ser äganderätten som en central del av friheten och tryggheten i vårt land. När människor äger sin mark eller sin bostad skapas stabilitet, långsiktighet och ansvarstagande. Därför motsätter vi oss förslag som försvagar eller hotar den enskildes rätt att äga och bruka sin egendom.

När äganderätten försvagas kan det leda till minskade investeringar i fastigheter, jordbruk och näringsliv eller för den delen i medborgares fastigheter. Företag och privatpersoner tvekar inför att utveckla sin egendom om de inte kan vara säkra på att få behålla frukterna av den investering de gör. Det hämmar både tillväxt och innovation, och det skapar oro bland medborgarna.

Vi anser samtidigt att fastighetsrätten måste balanseras mot ett ansvar gentemot samhället. Markanvändning ska ske på ett hållbart sätt, och staten ska inte i onödan lägga sig i hur privatpersoner eller företag förvaltar sin egendom.

Vi vill stärka möjligheterna för fler att äga sin bostad. Sju av tio vill äga sin egen bostad och skapa frihet och stabilitet i sin vardag, något som andra boendeformer inte kan skapa. Genom att förenkla byggregler, sänka kostnader för byggnationer och skapa fler småhusområden kan vi ge fler människor chansen att bygga sin framtid på en trygg grund.

Kommuner måste planera för fler trädgårdsstäder. De har en sådan möjlighet, och de har verktygen. De måste se till att människor har möjlighet att skapa sitt eget liv och äga sin egen bostad.

Lantmäteriet kan man alltid diskutera, vilket Leif Nysmed gjorde. Jag konstaterar dock att handläggningstiderna faktiskt har gått ned radikalt. Handläggningstiderna för fastighetsbildningsverksamhet i privat bostadsbyggande gick under 2024 och 2025 ned från 41 veckor till 24 veckor. Det är en radikal skillnad. Vi kan inte säga att vi är nöjda och glada över allt, men det går åt rätt håll. Man arbetar med det hela.

Hur kan man göra för att få till en förbättring? Jo, det sker genom den digitalisering som regeringen arbetar med nu. Både själva handläggningen och utsättningen digitaliseras. Numera behöver man inte handgripligen gå ut och sätta en pinne i marken, utan det kan göras med koordinater. Det är sådant som gör att handläggningstiden och kostnaderna minskar för dem som till exempel vill stycka av mark.

Jag vill även säga något om Leif Nysmeds diskussion om förköpslag. Jag var kommunpolitiker när vi en gång i tiden hade en förköpslag, det vill säga i början av 2000-talet. Många tyckte nog inte att den var ändamålsenlig utan ganska trubbig. Det tog helt i onödan längre tid för den som ville bygga bostäder. Kommunerna använde nämligen inte förköpslagen speciellt många gånger.

Det är därför jag anser att en ny förköpslag av modernt snitt, som Leif Nysmed säger, kanske inte är det viktigaste och mest prioriterade. Däremot måste kommunerna ha en möjlighet att förköpa om det rör sig om en brottslig verksamhet eller ett otryggt område. Men i övrigt ska kommunerna inte lägga sig i. Om jag säljer min fastighet till någon annan, varför ska kommunen ha förköpsrätt? Jag kan inte se varför det ska vara så.

Kommunerna har möjlighet att planlägga bostadsbyggande. Det är det instrument och den möjlighet de har när det gäller att styra vad som byggs i kommunen. Man använder detta alldeles för lite i kommunerna; man borde planlägga betydligt mer än vad man gör. Men en förköpslag som innebär att kommunerna godtyckligt skulle kunna välja vilken mark de kan använda motsätter jag mig. Det måste vara marknadskrafterna som bestämmer vem det är som köper och till vilket pris.

Jag tror att en modern förköpslag, som Leif Nysmed pratar om, bara skulle inskränka. Det är när det handlar om brottslighet och trygghet som kommunerna ska ha förköpsmöjlighet.

I övrigt yrkar jag bifall till utskottets förslag.